Jag är ingen direkt shop-o-holic (Läs: Förnekelse), jag oroar mig ibland för vad Lyxfällan egentligen skulle säga om min konsumention av böcker och filmer. Fast å andra sidan, man lever bara en gång. Och ja, jag skall börja pensionspara och ha ett sparande, relativt snart i alla fall. Kan altid vara bra att börja spara tidigt till ens framtida villa, eftersom jag så promt skall ha en! (En fråga: Ni som lever i lägenheter, hur klarar ni av det?) Men det får komma om ett år eller två. Idag skall jag bara ha en mys och slapp dag. Försöka läsa klart min ena bok och se en av de två filmer jag köpte igår. Benjamin Buttons otroliga liv och The Reader. Verkar lovande måste jag säga. Och jag har faktiskt skaffat mig lite framtidsplaner tillsammans med Fanny igår. En mycket, mycket trevlig dag måste jag tillägga! Fast latten fattades... Men i alla fall har vi lite planer på G sådär. Hon har ju ett år kvar i gymnasiet och jag har ett år i USA, sedan mina vänner, sedan... More is to come.

Men ibland börjar jag faktiskt tveka inför mitt egna motto. Speciellt när jag hör "musik" som detta...

Är det bara jag som reagerat på att MQ's manliga model nu för tiden har opropertioneligt (Svårt ord) stort huvud? Det ser faktiskt inte riktigt klokt ut och det verkar som att man har fritt gått lös i Photoshop. Kanske var det barnens nya favorit docka och leksak, Bratz, den stora idékällan. Vad vet jag...

Oh, No! Jag missade säsångspremiären av Criminal minds. Hur kunda detta hända? Jag som älskar den serien, tycker han den super-smarta är så söt, Adorable! Och sedan den mörkhyade som är såå snygg! Det som jag tycker utmärker just Criminal minds från alla andra Deckar-look-a-likes är att man får följa mer hur de går till bakom i kulisserna. Man är med överallt fast man får se hur de tänker, vad de följer, vilka mönster och så vidare. Så svårt att förklara om ni inte sett den... Nu är det Nöjesmaskinen istället, får hoppas på att den är något att ha.

Illa, jag mår illa. Magnus Ugglas ord är alltid bra att kunna använda sig av. Nu på morgonen har jag spenderat den mesta tiden på toaletten, nej det är inte svininfluensan utan bara magsjuka eller någonting i den stilen. Tur som jag har kan jag nu lyssna på min portabla musik igen, känns inte lika svårt då. Och denna låten är alltid lika svängig och bra. En ledtråd: Djävulen bär Prada.

Helt plötsligt, Sim salabim, hokus pokus, Abra Kadabra så fungerar min iPod igen!!!! Hur kan den göra det? Den var ju Stendöd bara för 12 timmar sedan... Hm... Jag förstår verkligen inte tekniska prylar! Men jag skall inte gnälla för detta, nu har jag inte bara en iPod utan också en Mp3. Dubbelt upp! Tar den ena slut börjar jag bara på den andra. Toppen! Visst det kostade mig 500 spänn men det hade kostat mer också, 800 spänn. Vilket gör att det känns så mycket bättre att ta den förlusten! Nu kan jag ju nästan gå ut och shoppa kläder för 300kr, fast å andra sidan, jag skall nog spara de pengarna!

Jag älskar musik! Jag lever nästan för musik, på bussen kan man nästan alltid se mig med ett par pluggar i öronen och musiken på för fullt. Det finns så otroligt många bra låtar där ute i världen. Många bra, många dåliga. Fast mitt motto lyder "Det finns ingen dålig musik bara dålig musiksmak", för vem kan egentligen säga att någonting är dåligt? Det är bara vi själva, vi kan bara stå för att någonting är dåligt eftersom vi själva tycker så, det betyder ju faktiskt inte att alla andra tycker likadant. För jag kan lova dig, att någonstans i världen finns det en person som tycker om det någon annan hatar eller ogillar. Det vackra sitter i betraktarens ögon, eller i detta fall då smaken sitter i öronen.

Som jag bloggade om igår gick min iPod sönder. Så idag åkte jag till NetonNet för at köpa en ny. Hade tittat in en Avant M12, 8GB för 799kr. När jag sedan kom till affären hittade jag en på rea. Det var ett reparationsexemplar och den var lite repig. Efter att någon har köpt den, lämnat in den och de har lagat den. För allting betalade jag 499kr. Tycker inte det var något direkt avsevärt pris på såpass mycket GB även om det är en second hand Mp3. Jag skall bara använda den till musik, inte filmer eller bilder osv. (Läs: som man mycket väl också kan ha dent till) så därför gör det inte mig alls mycket att den är lite repig. Bara den fungerar är jag hur nöjd som helst!

Min älskade iPod har gått sönder. Efter fyra års trogen tjänst är den till slut kaputt. "Batteri slut. Anslut iPod till en strömkälla" men det fungerar inte. Jag har laddat den över fyra timmar nu och den fortsätter se likadan ut. Vet inte om det ens är värt att laga den eftersom den är så gammal. Kanske lika bra att köpa en ny. Jag får se, skall spara lite pengar nu också hade jag tänkt. Om jag nu kan klara av att göra det, vilket jag hoppas. Får helt enkelt lämna kortet hemme så länge. Men man kan ju alltid fönstershoppa, ha halva nöjet kvar.

Jag vet att vi lever i en utseendefixerad värld. Där utsidan nästan är viktigare än insidan. Utvikningskroppar pryder många framsidor på diverse olika tidningar. Vissa är åt det mer sensuella, romantiska hållet medan andra är ren porr. Framför allt är det kvinnor som exponeras, och vem kan förneka det, -ingen! Överallt ser man hur man borde se ut, vad män gillar och andra ideal om hur vi skall se ut för att vara accepterade. Egentligen borde vi alla bara vara oss själva. Inte bry oss, men det är nästan omöjligt, reklamen, utviken idealen når oss alla på något sätt. Oavsätt om vi vill det eller ej, oavsett om vi medger det eller ej och oavsett om vi gillar det eller ej.

Idealen, att vara blond, stora bröst, fast rumpa. Vara översminkad, ha snygga kläder och att alla ska se likadana ut. Ingen som skall vara udda eller ha variation. När någonting är inne, då är det INNE! Om du inte är det, Good bye. Det är mångas huvuden som vrids om och många skall vara så speciella. Speciella på att vara som alla andra. De sätter nya gränser inom ramen för idealet. Tänjer gränsen för vad som är normalt och vad som är fiction. Operationer -många av svaren på mångas frågor. Den lätta vägen, lätta men smärtsamma och kostsamma. Det är den många, många, många tusen använder sig av. Det är plastikoperationer, fettsugningar och jag vet inte allt vad människor håller på med idag. Ibland blir det snyggt men lika ofta blir det förjävligt, -rent ut sagt! Här är några bilder jag har hittat på kvinnor som inte vet var gränsen för normalt och fint går. Visst bröst är fina, sensuella och vackra. Oavsett vad man tycker eller vill använda för beskrivning av kvinnornas behag. Men dessa har blivit lite, ganska mycket, rejält förstora.

Helt sanslöst!
Och jag som tycker jag ibland har för stora bröst...

Som vanligt är jag försenad. Och anledningen är att jag helt enkelt har sovit för länge. Vet inte riktigt hur ajg skall få bukt med mitt problem men jobbigt är det! Jag vaknar och tänker att jag skall strecka på mig så att jag inte är så stel och sedan när jag tittar på klockan igen är den en timma senare, för mig känns det som max 5 minuter. Det är otroligt jobbigt och jag måste värkligen bli bättre på att gå upp! I morgon är min första utmaning då jag skall träffa Gabriella, men det skall nog gå bra. Hoppas jag!!

Jag träffade i alla fall på Isabel inne i stan och så gick vi till NK. Isabel hade pengar där att spendera och jag var faktiskt villig att följa med, tro't eller ej. Vi hittade, efter mycket letande, en svart väldigt fin och söt klänning som inhandlades. Jag kunde ta några kort men sedan kom kassörskan och meddelade att man inte fick ta kort inne i NK-huset. Sen när undrar jag?, Jag har tagit kort där många gånger utan att ha blivit tillsagd. Jaja, i ren aggrision tog jag ett kort till. Bara för att!

Väl hemma lagade vi en jättegod middag. Lax och potatismos, mitt egna recept som är hur enkelt som helst verkligen! Blir det mat i USA någon gång av mig, då är middagsvalet redan givet! Haha.

 Filmkvällens två filmer blev Män som hatar kvinnor (Läs: Yes, jag har köpt den.. Suprice, not at all!) och även Tre systrar och en mamma. Som behandling mot den kvinno-fientliga och råa miljön i den förstnämnda. Vi somnade till slut gott, efter mycket tjejsnack och annat. Vad annars liksom?

Det är precis vad jag skall göra efter jag har tagit på mig lite smink. Skall träffa Isabel och vi skall gå till NK och sedan leta efter min souvenirshop som skall ligga vid Göteplatsen. Sedan får vi se vad som händer. Bio? Fika? Mera shopping? Jag vet inte, dagen ligger öppen full av nya möjligheter.

Ju mer jag lyssnar på låten, ju mer fast blir jag! Jag älskar dem, jag kan inget annat säga. Jag älskar deras musik. Den påminner mig om att jag är annorlunda men jag är accepterad. Efter allt svårt, jobbigt, tufft är det skönt. Det är vad jag behöver. Deras låttexter, musik är det jag behöver för att känna mig bra igen. Sakta men säkert tar jag mig ut ur träsket och nu är jag längre bort ifrån det än jag någonsin varit. Jag är lycklig, jag är glad över att jag lyckats. Jag vet att jag kommer alltid att klara mig, jag har varit på min botten och tagit mig upp, tillbaka. Jag vet, Jag kan, Jag är.

Tokio Hotel - Automatic
http://www.youtube.com/watch?v=3Mi1xxT3Fqc

Vem behöver egentligen Blu-ray? Jag vet att den ger bättre bild, bättre skärpa och bättre färg. Men för mig räcker det med att jag tar på mig mina glasögon. Fungerar varje gång och varje gång blir jag lika förvånad. Kan det verkligen vara så färgstarkt och så skarpa kanter. Blu-ray är överskattat.

Är en väldigt god kombination! Speciellt kycklingspanini med brieost, alltid lika gott och smakfullt. Med goda vänners sällskap är det en oslårbar kombination. Jag kommer sakna mina vänner så otroligt mycket när jag åker till USA. Jag kan aldrig förstå hur jag skall klara alla mina upp och nedgångar utan dem. Hur jag skall klara av att inte känna deras glädje över någonting eller få känna tröst av dem när jag är ledsen. Det tar emot, tar emot något så oerhört mycket. Men samtidigt måste jag få leva, lära känna någonting nytt. Mina vänner kommer finnas kvar, (Och de som inte finns kvar är inte mina riktiga vänner. Det är så jag måste se på det), vi kommer vara vänner oerhört länge. Vi kommer skratta tillsammans över våra minnen en dag. Det är jag säker på!

26 grader! 26 grader!!! Det är helt otroligt, rena sommarvädret. Och nu i september, jag trodde aldrig jag skulle få mig en riktigt varm sommardag i Sverige innan jag åkte vidare till USA. Jag hade tydligen fel... Och härligt är väl det! Man skall tydligen aldrig säga aldrig!

Ni hörde rätt! Det var ruskigt väder ikväll! Blåste kallt, det pissregnade. Sådant väder som i princip endast finns i Göteborg. Det letar sig in överallt och man blir dyngsur! Det går inte att beskriva mer än att det regnar vägrätt istället för lodrätt. Hemskt!! Plus att det var mörkt och jag cyklade omkring i deta fruktansvärda väder. Nä, nu är hösten på väg. Kvällen idag är bara ännu ett bevis på detta. Dock har jag fått höra av flertalet vårdtagare att i morgon skall värmen åter komma tillbaka. Jag får hoppas på det. Jag får hoppas på hoppet.

Bättre sent än aldrig. Är det inte så man säger?! Jo, jag tror det. Idag är det äntligen fixat att jag och Mathilda skall in till banken för att stänga ned vårat konto. Äntligen, för det har legat som ett otorligt stort irritationsmoment i mitt huvud över saker som måste göras innan jag åker till USA. Och det jobbiga är att vi måste båda göra det sammtidigt, ännu jobbigare eftersom man måste hitta en tid som passar båda. Jaja, idag skall det göras. Sedan skall jag träffa Gabriella som idag börjar sin Skeppar Klass 7 utbildning.