Vid de första sidorna var jag fast, vid de sista var mina ögon röda, kinderna våta och kudden likaså. Den är varm och handlar om John Grogan (Läs: Författaren) men framför allt om han hans frus hund Marley. Den är fylld av glädjeämnen men också av sorg, av framgångar och av baksmällor. Av kärlek och av utmattning, av början och av slutet. Den handlar om livet. Hur det kan gå, utan att man tänker på det. Hur någon kan vara så odröglig men endå så älskad och tills sist så saknad. Det är en bok alla kan relatera till, kanske inte till hunden men till andra ämnen eftersom den berör så oöndligt många livsfrågor. Det blir en glädje att läsa boken men som alla sagor och berättelser har den också ett slut. Och kanske inte det drömslutet man hade velat utan det realiteten.

Det var inte den vanliga blandning av parfymer som mötte mig ombord på bussen idag då jag klev på efter jobbet. En lukt som förintade all annan och som verkligen stank i hela främre bussen. En uteliggare hade intagit första parket och hela bussen doftade av hans arom. Till och med flera meter bakom honom, jag fick gå ända längst bak för att undgå lukten och ändå kom den sig smygande i slutet på resan. Tur att den inte kommit tidigare för jag vet inte om jag hade klarat av det. Visst, jag jobbar med äldre och visst, kisslukt har jag vant mig vid (Läs: till en viss grad) men detta var verkligen fruktansvärt. Jag förstår att det måste vara extremt svårt att inte ha något hem oh ta sig upp ifrån skiten när man väl kommit dit, men samtidigt, vilka människor kissar på sig, och flera gånger om? Och ens ha på sig samma kläder. Nä, det är för mig oförstårligt. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan gå omkring i kläder som stinker, verkligen stinker kiss. Nä, det är fruktansvärt!

Yes, ni läste rätt. Jag har ju som sagt färgat håret och utlovat som alltid kommer här bilder på resultatet. Både före och efter.

Eftersom jag jobbar inom hemtjänsten går jag hem till alla möjliga människor hem för att hjälpa dem med diverce saker. Jag städar, tvättar, gör frukost, handlar, ger medicin och jag träffar otroligt mycket olika folk. Jag har sett de pedantiskt rena husen till de koatiska hemmen till de möbelfattiga lägenheterna. Jag har sett det mesta. Men idag hittade jag faktiskt någonting nytt. Jag letade efter fotografi och gick igenom en låda och vad ligger inte där i? Jo, matkuponger ifrån 10-talet. Alltså mer exakt, det 1:a världskriget. Jag tycker det är så otroligt coolt, att vissa faktiskt har sparat dessa saker. Saker som, när de tog slut, saknade värde men idag är exotiska, gamla rent ut sagt antika. Fotot hittade jag också. Ett fotografi på en skolklass från, vad kan det vara, 1917 kanske, däromkring. Det är inte första gånen jag hittar saker och vissa lådor gömmer de allra märkligaste, konstigaste och ibland även de äkligaste av saker. Men en sak är säker, överraskad, det kan man alltid bli i en tripp i historiens gång.

Idag när jag var på väg hem från jobbet och passerade "Femmaningången"  i Nordstan såg jag två små grabbar. Vad kan de ha varit, kanske runt sju år eller någonting i den stilen och den mindre runt fyra. Han och hans lillebror står bakom deras mamma (Eller en kvinna som jag förmodar var deras mamma), mamman står och tittar på utförsäljningssakerna och har sin uppmärksamhet på helt annat håll än sina barn och helt plötsligt puttar den äldre killen ned sin lillebror på golvet. Men det värsta är att det tar ju inte slut där, nej för när den lille pojken ställer sig sedan bredvid och sparkar till lillebron. Först på benet/låret och sedan vid magen. Samtidigt som han skriker "Men ställ dig upp dåh"... Jag blev bara så j*vla förbannad så det var inte klokt! Oavsett om man är sju år gammal eller en annan ålder är det verkligen inte acceptabelt att sparka någon som ligger ned. Visst, jag och min äldsta lillebror har bråkat en del rjält stora bråk. Vi har slagits med dammsugarmunstycken, försvarat oss med både stekpannor, pallar och stolar. Vi är galna jag vet, men detta är nu många år sedan och vi visste båda då att det var otroligt fel. Dock gjorde vi det hemme när det bara var vi två hemma så någon riktigt utskälning har vi inte fått. Och även om våra bråk var på skoj allvar så kände vi alltid oss otroligt skamliga om någon blev skadad på riktigt. Det handlade mer om att visa upp sig vem som kunde försvara sig mest. Jag vet låter lite skumt men så var det.

Så ansvarsfull som jag är gick jag fram till honom och sade till både honom och hans mamma på skarpen. Nä, sånt kan jag bara inte tollerera! Och pojken, tja han började gråta och vände sig till sin mamma. Mer vet jag inte för jag var på väg därifrån.

Yes, ni hörde rätt! Jag är trött på denna gul/orange/blonda färg och min fula utväxt så nu är det faktiskt dags att göra någonting nytt. Följde med mamma och pappa till Allum och köpte hårfärg där. Så nu skall det nog bli riktigt bra hoppas jag, ljus mahogny-guldbrun. Låter riktigt som min stil det där :P I morgon skall jag träffa Gabriella och på kvällen åka hem till henne för att ha grillkbäll. Det skall bli mys! Och en förvåning för alla att jag blivit brunett, haha. Nä, nu skall jag gå och fixa det.

Nu har jag ringt både det ena och det andra telefonnumret. Pratat med den ena personen till den andra. Känns som om jag bara har pratat i telefon idag och försökt fixa till allt. I morgon måste jag posta några brev innan jag åker till jobbet också. Sista momsredovsiningarna för Perstrada UF. Så otroligt skönt att det är klart! Fy fan vad tid det har tagit! (Läs: Ursäkta språket). Nu är det bara till att avsluta kontona så är vi klara. Klara, jag trodde aldrig jag skulle få säga (Läs: skriva) det ordet. Bara att få tag på Mathilda, vilket inte kommer bli det lättaste men jag skall lyckas. I'll hunt you down if I have to!

Vårt hus står upp- och ned. Våra saker är inknuffade i hörn, alla saker på våra väggar är nedtagna. Inga blommor finns kvar och allting ser dött, konstigt och kalt ut. Anledningen till detta är att vi skall byta ut alla våra fönster. Snickarna kommer när som helst och jag skall snart ta bussen till jobbet. Trött som satan är jag och jag hade gärna sovit inst tre timmar till! Men tyvärr kommer jag inte kunna sova ut förrän på torsdag då jag är ledig. Och ingenting skall stoppa mig då, men nu måste jag gå. Hej.

Jo, jag var faktiskt på Göteborgskalaset, eller Göteborgs kulturkalas som det nu för tiden kallas. För er som undrar eftersom jag inte skrivit om det. Anledningen till att jag inte skrivit om det är för att jag tagit en massa bilder som jag ville visa upp men de orkade jag aldrig föra över på datorn... Tills idag.

Som vanligt åt vi en Langos på kungstorget intill Saluhallen och biopalatset. Jag vet att det inte är nyttigt men en gång per år struntar jag i den regeln och tar en i alla fall. Samtidigt spelade man upp någon pjäs som handlade om Astrid Lindgrens alla stora verk och man sjöng sånger därifrån. Både Mimmi och Benjamin Wahlström var med och deras morbror Linus. En helt okej förestälning, men samtidigt vad skall jag förväntas tycka om en barnpjäs. Kanske inte direkt sånt jag går och tittar på, på min fritid men när jag väl är där skadar det ju inte heller. Det är något speciellt med kulturkalaset, stämningen, maten, människorna. ALLT, ALLT, ALLT blir verkligen annorlunda. Med glada humör och människor från Göteborgs, Sveriges och världens alla hörn. Jag träffade människor ifrån Asien (ÖstAsien, vet dock inte land), England, Norge, USA, Tyskland, Frankrike, Australien, Schweiz, Italien och många, många fler ställen. Riktigt skoj måste jag medge!


Efter att vi åt vår årliga Langos vandrade vi vidare mot Gustav Adolfs torg. Där hade en konstnär samlat på sig en mängd olika (Läs: roliga) vägskyltar. Haha, ni kan kolla själva på bilderna!

På fredagen åkte jag hem till Linnéa. Där var jag ett tag, vi kollade på tv och åt mat. Gjorde oss i ordning och diverse andra saker. Efter det fick vi skjuss in till HJ Braltningsplatsen och därifrån tog vi bussen in till stan. Vi tittade snabbt in på 4-gott och därefter gick vi och kollade på skyltarna igen. Linnéa tyckte de var lika roliga som jag. Och tur är väl det, haha. Efter det vandrade vi vidare mot Götaplatsen där Europe skulle spela en spelning och underhålla oss under kvällen. Vi var där i mycket god tid och det var inte alls mycket folk omkring oss... Men snabbt blev det fler och fler och när Hampus och Mattias skulle hitta oss var det lite mer knöckat. När spelningen väl satte igång var det proppfullt. Roligt och de fick upp stämningen. Roligt tycker jag också var att det var så spritt mellan alla åldrarna. Det fanns barn där tillsammans med sina föräldrar och syskon och de fanns de där 40+ kvinnorna som gick dit för att få sig en nostalgitripp tillbaka till ungdomens ljuva år och de fanns de gamla gubbarna. Alla möjliga åldrar och kön, mycket roligt! Även om man bara kände till och kunde sjunga med i ett par av låtarna.

Okej, sommaren håller på att ta slut. Och visst har det som vanligt gått alldeles, alldeles för fort. Precis som vanligt, som varje år. Men en sak är bra när allt håller på att bli vanligt igen, busstiderna! Fler bussar går och fler tider på dygnet och varje timme. Äntligen! Säger jag bara! Som jag har väntat. Nu kan jag äntligen ta buss 505 på morgonen och inte gå upp extra tidigt för att hinna med den tidigare bussen. Det är toppen. Mer en toppen, superb! Haha. Nu slipper jag ta mig flera kilometer åt ett hål för att komma med en buss och om jag missar en spårvagn slipper jag vänta lika länge på att nästa skall komma. Och vad som gör saker så mycket bättre är att nu när vintertiden kommer igång, då är det inte långt till höstterminen och då skall jag snart åka till USA. Kan det bli bättre eller kan det bli bättre?

Godkväll, idag var jag och Joanna på The Proposal. Det var en riktigt, riktigt rolig chick-lit film mera passande för tjejer. Precis sådant som jag gillar, haha. Träffade Joanna i stan efter jobbet och vi irrade omkring därinne så det var inte klokt. Utomhus regnade det så därför var vi bara inne i Nordstan men efter ett tag bestämde vi oss för att gå till Presstop och kolla på alla de tidningsskrifter de har därinne. Otroligt mycket! Tyvärr hade de stängt en halvtimma tidigare så vi tog spårvagnen till Scandinavium och gick in på Netto. Jag inhandlade kanderande jordnötter och Joanna pistagenötter. Tyckte verkligen jag åt och åt så mycket kanderade jornötter under hela filmen och till slut (Läs: Och fortfarande) mådde jag så illa! Dessutom hade ja ginte alls ätit många nötter utan hela påsen var typ kvar... Nä, ner i soppåsen för det! No more säger jag!

Mina pengar rullar åt både det ena och det andra hållet. Men ibland kan det också få vara värt det tycker jag. Att leva och ta för sig av livet är, lika viktigt som att ha skoj och roligt, umgås med kompisar och allt det där andra som liksom hör till... Haha, och därmed är dagens filosofilektion över (Läs: För den här gången ja...) Efter jobbet idag åkte jag hem, duschade och gjorde mig i ordning. Skulle nämligen träffa Linnéa på Liseberg och därefter skulle vi gå på bio. Eftersom jag valde film blev det Sommaren med Göran. Och varken jag eller Linnéa blev besviken. En riktigt rolig, underbar och humoristisk Svensk film. Jag vet, kommentarer kommer ofta upp att svenska filmer är dåliga, kvaliteten och visst jag kan hålla med. Fast på senare tid måste jag tillägga att kvalitén har blivit mycket, mycket bättre och högra än den var innan! Och ett litet tips: Om du gillar svensk humor, Se den!

Jag och Linnéa

Tja, det var så det var för mig idag. Med posten kom allting som jag har beställt. 6 filmer och 3 böcker. Pocketar men endå liksom. Haha. Jag är en bok- och filmmal, simple as that! Det var ju extrepris på Cdon.com när jag var därinne och kollade runt så därför slutade min kundvagn med mycket mer än vad jag först hade planerat. Men sånt är livet, vad skall man göra? -Jo, betala för sig och bli fattigare. Det var ju surare.

Detta fick jag hem (BTW):

Ja, så var man åter på Allsång på Liseberg med Lotta Engberg. Måste säga att det är riktigt, riktigt roligt. Även om man sitter där i ösregn och allt vad det nu kan vara. Speciellt med regnet här i Göteborg (Läs: För er som inte vet detta, är det typ vanligare med diagonalt/vågrätt regn istället för det normala lodräta...) Och åter igen var man med på Tv. Denna gången fick jag dock inte sjunga men däremot satt Lotta i mitt knä när Joanna min kompis sjöng. Haha, riktigt komiskt, speciellt när man inte riktigt visste hur man skulle bete sig... Skulle man gömma sig eller kika fram bakom axeln på Lotta, haha, det var ett verkligt dilemma det där! Men jag lyckades nog få till det i alla fall -till slut. Efter Allsången mötte jag upp Linnéa, som jobbar på Liseberg. Vi (Läs: Rättare sagt hon) satt och åt glass som var dålig eller inte hade tinat ordentligt så det var bara att ta för sig, men jag var inte direkt sugen på glass så jag satt mest bara med. Med munnen i fullt tal, som det brukar vara när jag är med kompisar. Haha, nä men jag träffade några av Linnéas arbetskamrater som var otroligt gulliga och snälla. Sedan fick jag även reda på allt Gossip jag har missat det senaste eftersom jag har haft fullt upp med andra saker och sådär. Det var riktigt skoj faktiskt. Sedan tog vi en promenad från lilla ingången till Liseberg till Heden där jag tog min buss hem och Linnéa satte sig på sin sadel och skulle trampa hela vägen hem till Backa. Stroongt tycker jag! (Läs: Jag är fullt medveten att stroongt stavas strongt).

Tydligen hade vi i tjejgänget bestämmt att vi skulle på Europe, och det för ett väldigt långt tag sedan. Detta hade jag ingen aning om, men nu när jag ser i min kalender står det faktiskt Europe där i, inte varför jag vet varför det egentligen står det men nu är en fråga i alla fall löst med min mystiska kalender. Det står nämligen en massa saker som jag inte har den blekaste aning vad det betyder eller vem/vad/när/hur det hände eller någonting. I alla fall var det en rolig överraskning och jag har redan lyckats pressa in Europe på fredag i mitt huvud. Antagligen lär jag glömma det de närmsta dagarna, men då är det tur att man har sina underbara vänner som tjatar och gnatar på en. Haha. Ha en underbar dag, okej mera natt. Haha.

Äntligen har jag städat mitt rum. Innan låg mina bäcker överallt, i bokhyllan, på natduksbordet, i natduksbordet, bland filmerna och på lite andra ställen. Jag vet att jag läser mycket böcker men nu har det helt plötsligt blivit ett berg av olika böcker. Helt galet verkligen! Funderar på om jag skall donera bort lite böcker till skolor och sådant men samtidigt kan det vara skoj att ha kvar det tills man blir vuxen. Okej, jag håller med att spara Kitty böcker är kanske ändå inte direkt så. Men jag vet inte. Tycker inte om att slänga saker, ifall, ifall man skall använda det nån annan gång. Men som sagt, nu är rummet städat och två spindlar som var under sängen bortsugna med dammsugan. (Läs: Jag älskar ljudet av spindeln som studsar mot väggarna av dammsugarslangen, eftersom jag hatar spindlar.)

Idag skall jag itne på ett dop, men en snarlik fest. Nämligen en namngivarfest. Eller någonting liknande. Visst, det kanske är så att man inte vill döpa sina barn i kyrkan och det har jag full förståelse för men varför skall man då ha en annan fest, kanske för att man inte vill gå miste om presenterna, eller bara visa upp sitt nya gudomliga barn. Haha, mig kvittar det faktsikt, jag tycker bara det skall bli roligt att träffa nya människor, busa med Liam, äta något gott om det bjuds och sedan också få klä upp mig. Det är alltid en hit -om man har någonitng att ta på sig vilket man 95 gånger av hundra inte har.