Jag tror att många kanske ha hört om den snöstorm som har slagit in här i nordöstra delarna av De Gemensamma Staterna.  Sant så sant, slog den till i torsdags och totalt knockade ut staden igår. Flera hus är utan elektricitet fortfarande, jag tillhör som tur är inte dem, jag tillhör de som fortfarande har elektricitet men inte telefoni, bredband och tv. Optimum 3 in 1 som de kör med har också sina nackdelar när stormar drar in över staden och drar ned ledningar, träd och grenar. Igår när jag var ute med den mista kunde jag höra flertalet grenar knäckas av den tunga, blöta snön som låg ovanpå och idag när min värdpappa skjussade in mig och Sarah till Chappaqua kunde vi se förödelsen, på den kilometerlånga vägen från mitt hus till "town" är säkert 10 träd nere, ett staket och en massa grenar. Gräsmästarna, Verizon (Liknanade Tele2 eller Comviq) och Optimum och andra arbetare var de ändå som körde på vägen tidigt i morse och under gårdagen. Ikväll kom vår telefoni, bredband och tv på igen, efter mer än 24 timmars upehåll, snarare runt 36 timmars uppehåll. I alla fall är vi lyckligt lottade, Sarah har spenderat natten hemma hos mig och skall göra det i dag också eftersom hon inte har ström i sitt hus, utan det var hemma hos mig eller en natt i liknande klimat som ett kylskåp som väntade henne, inte så skoj om vi säger så.

Jag har haft en lång svaka med dåliga reklamklipp här ifrån America så här kommer en liten update. Denna gången är det Bob's Discount Furniture som får sig en genomgång. Jag vet att jag lovade At&t vs. Verizon och de kommer, bara att dessa är mycket roligare, tyvärr hittar jag inte de allra bästa som håller världsklass.

Jag har tvättat alla kläder, bytt alla sängkläder, lekt Star Wars, Batman, Spiderman, Superman, PowerRangers och hm, jag tror det var allt faktiskt, jag har även kollat början på Scobidoo, hjälpt till med maten och städat. Mina axlar, min nacke och min rygg värker och jag ser verkligen fram emot att gå och få en massage på lördag, kanske. För tillfället gör jag ingenting. Jag borde göra någonting annat men det snöar fortfarande så det är farligt att köra bilen nu på vägarna (Ja, i mitt område där jag bor så känner man inte till någonting så exklusivt och simpelt som vinterdäck, här körs sommardäck året runt och det värsta är - jag skojar inte) + att jag som får använda bilen i detta vädret har oturen i att bilen inte är hemma. This sucks, well American Idol är iofs ppå idag men jag tycker det är så urtjatat så jag orkar inte med det. Visst det är grymt roligt att kolla på alla auditions (jag refererar nu till de dåliga) men efter det går det utför, bara Simon's kommentrarer som kan muntra upp stämningen. Nä, jag skall nog kolla på Little Manhattan som jag lånade igår på biblioteket.

                                       

Tre nybäddade sängar.

Utanför fönstret regnar det, eller snöar det? Jo, det snöar för tillfället men just innan regnade det. Jag vet inte riktigt vad som händer för tillfället. Jag börjar jobba 2:30 men alla är redan hemma. Tidigare skoldag, snowday. Jag vet inte men barnens väskor var tidigare borta och de har läxor. Jag har verkligen ingen aning. Kan vara bra att prata med Laura för att se vad som händer och vad som är på G. Hm, känner för att baka idag. Kanske kan ta och baka färdigmixade-brownies då man bara tillsätter olja, ägg och någonting mer, som jag för tillfället glömt. Aja, får se vad barnen vill, men jag tror att de inte tackar nej till efterrätt. Åtminstone inte om jag känner dem rätt och ajg känner till dem rätt väl nu för tiden...

...är så tjock att jag väjde för att köra runt henne tog bensinen slut.
...är så tjock att hon syns bättre än kinesiska muren från rymden.
...är så tjock att hon måste sätta på sig skärpet med en bumerang.
...är så tjock så att om hon går förbi teven missar du en hel säsong av Prison Break..
...är så tjock att hon måste sätta på sig läppstift med en roller.
...är så tjock att hon inte fick plats i skolkatalogen på sidorna 4,5 & 6!

...är så pantad att hon skulle kunna snubbla över en trådlös telefon.
...är så trög att hon måste stå på en stol för att få högre IQ.
...är så pantad att hon sålde sin bil för att ha råd med bensin.
...är så pantad att det tar en timme för henne att koka snabbmakaroner.
...är så pantad att det tog 14 bilskolelektioner innan hon förstod att man kan inte köra från baksätet..
...är så pantad att hon tror att Ronald McDonald är president i USA.

Källa: LÄNK

Varning för ett långt och mycket dåligt/tråkigt inlägg: Jag kom nyss hem från en underbar helg i New Jersey. Där väntade min sköna Jönköpingskompis Julia. Hennes värdföräldrar skulle ha sopparty och jag var inbjuden att spendera helgen tillsammans med dem och även då gå på soppartyt. Det var jättemysigt och gillar ideén att alla tar med sig sin egna soppa som man sedan smakar på, en kul och trevlig idé! Dock var min resa dit inte fullt lika bekväm. Jag planerade att ta 5:12 tåget in. Med min värdpappa hemma och bara lillkillen att ta hand om var det relativt lätt för honom. Så när ajg står på perrongen och väntar på att tåget skall komma sätter högtalarljudet igång "The 5:12 train from Chappaqua station towards New York City and Grand Central has been delate and will operate when the tracks are clear" -Och hur i helskotta skall jag veta när tågrälsen är fri? Varke jag eller någon annan av passangerarna på stationen hade en aning, så snällt som vältränade hundar står vi snällt och väntar. Tills 5:29 så nästa högtalarröst sätter igång "The 5:42 train from Chappaqua station towards New York City and Grand Central has been delate with 10-15 min". Och vad hände där med det förra tåget, sur, kall och stressad stod jag kvar och väntade på nästa tåg som skulle komma. 10 minuter för sent kommer tåget, nästa problem blir från White Plains till Harlem (som är nästa hållplats) min tur håller i sig och däremellan stannar tåget på en helt okänd station som jag varken hört talas om eller har planerat att någonsin besöka (ett getto är inget i min smak direkt...). Jag var sjukt orolig att jag hoppat på fel tåg och åker någon helt annanstans, men från Chappaqua går det bara tåg till Grand Central, så hur skall jag komma fel? I alla fall anländer jag till New York way to late. Jag tar mitt pick och pack och halvt springer från Grand Central till Penn station (Grand station ligger på 42:nd Street Lexington Ave, och Penn station ligger på 32:nd Street 7th Ave) Det tar ca 10 minuter så när jag kommer från är jag äcklig, svettig, stressad och jag vet inte vad men mycket mer. Jag skyndar mig att köpa biljetter och får faktiskt gå före en del i kön (vilket jag var otroligt, otroligt tacksam över) men när jag springer in på track 8 ser jag hur tåget lämnar stationen. F*n i h********s j*vla F***a är det ända jag kan tänka. Med en väldigt verkande rygg och axlar finns det ingenting annat att göra än att strosa omkring, eftersom min middag aldrig blev av köpte jag en Chicken Sandwish och såklart en Smoothie. (Om ni någonsin är på penn station måste ni besöka Planet smoothie, för det är det absolut bästa stället!) Sedan var det inte så mycket mer att göra än att gå tillbaka till vänthallen för att se var nästa tåg gick från. Som tur var hände det ingenting mer oväntat underresan utan jag anlände till Chatham helskinnad (visserligen nån timme senare än jag planerat), där väntar Julia på mig och tillsammans åker vi till det skälvklara hang-outet Starbucks. Vi pratar, pratar och pratar lite mer. Väldigt trevligt och jag verkligen älskar hennes område, så typiskt Amerikanskt! Tänk er "Ensam hemma"-miljö för det är precis vad det är! Men ack så gulligt. Därefter åkte vi hem till henne och jag fick träffa hennes värdföräldrar, gud vad trevliga dem var! Verkligen avendsjuk! (Fast jag älskar dem jag har också) Eftersom jag spenderat en sådan awful färd var jag trött så vi pratade lite mer, tittade lite grand på tv och sedan lade vi oss.

Dagen efter var Julias 20:års dag. Happy Birthday to you, happy birthday to you happy birthday dear Julia, happy birthday to you! Hon fick tårta efter lunch av sin värdfamilj, chocolate cake with chocolatbutter frosting, herregud vad god! Därefter åkte vi till ett mall i närheten där jag köpte en ny väska och en ny tröja. Sedan åkte vi hem för att vänta in de första gästerna som borde kommit klockan 3:00 men kom 3:13. Julias två tyska kompisar kom också så de var roliga att träffa, senare på kvällen bestämde vi träff med två svenska tjejer som också bor i Chatham och Madison. Vi åkte (så klart) till Starbucks och satt där och pratade i flera timmar. Då kommer en sån där klockren amerikansk kommentar "Are you guys from England?" Men herreud människa. Pratar vi engelska tror du?! Är det därför du förstår oss? Nä ibland är de dummare än dummast. Kvällen blev ganska sen men inte alltför sen.

På söndagen blev det ett sent uppvaknande. Men det var skönt att sova ut. När vi gjort oss i ordning tog vi bilen hämtade upp Kajsa och åkte till Charlie Brown's (Tror jag skarpt att det var visst?...) Där åt jag steak med bakad potatis, ja bakad potatis. Min första på säkert ett halvår, och gud vad god den var! Får verkligen 5/5 toasters, som Benjamin säger. På restaurangen träffade vi även Johanna. Efter lunchen/middagen åkte vi omkring i området och min resa hem blev betydligt bättre än den andra. Vilket var tur för mig. Jag tog det lugnt kom i go tid in till Grand Central köpte en latte och satte mig på tåget. Möjligtvis slumrade jag till, det minns jag inte längre. Oavsett var det bra. När jag väl var på tåget ringde jag också Susanne för att kolla vad hon hade för sig och om vi skulle göra ngot. Det visade sig att hon satt på tåget, 2-3 vagnar fram.
När jag sedan efter många om och men och många svängar och resor kom in innanför dörren såg jag min värdmammas lapp på ena köksön "Welcome home Cece, Hope you had a wonderful weekend and I see you tomorrow".

E kollar på tv och äter frukost, jag har gjort pankakor. Känner mig så duktig, haha (Behöver ju inte tillägga, men jag gör det ändå, att det är en färdigmix så det är bara att blanda i olja och mjölk, haha). Vi sitter både fortfarande i pyjamas men snart skall vi ta på oss ytterkläderna, ta bilen till parken och åka pulka.

Nu när jag väl har blivit så aktiv igen kan jag ju också passa på att var alite produktiv och posera lite foton också från Madame Tussauds som jag besökte för snart två veckor sedan. Samtidigt som jag gör detta skall jag kolla på hockeyn som står på här hemma i USA. Sweden vs. Germany. För tillfället står det 2-0 till SWEDEN. Visst att Tyskarna kan vinna tävnlingen om det land som skickar iväg mest au pairer men i Hockey skall de ta mig fasiken inte vinna nånting. Plus att det hade varit grymt pinsamt för mig som Svenne att traska in på Starbucks möterna på tisdagarna efter en sådan katastof, ja katastrof är vad det hade varit om så var fallet, men platt fall önskas inte och förmodligen kommer det inte ske heller. Nä om jag skall börja göra det inlägget är till för också.

Och mina berömda grannar.
Äntligen fick jag träffa dem, haha.

Jag vet att bloggandet och entusiasmen för det har varit på låg nivå det senaste men ibland har man svackor i allt, i livet i en aktivitet eller almänhet. Utan svackor är men perfekt, och ingen är perfekt för är man perfekt är man ingen människa utan en cirkel. En perfekt rund cirkel, utan början, utan slut, bara runt runt runt. För tillfället har jag FF här hemma i stora huset, jag hade kunnat vara ensam men jag har faktiskt sällskap i form av mitt minsta värdbarn. De andra är lite överallt och det är inte förrän i morgon som min värdpappa kommer hem så eftermiddagen, kvällen och natten kommer det bara vara vi två. Jag har en del grejer inplanerade som idag då vi skall åka till Target och kolla på leksaker, jag skrev kolla inte köpa. Dock vet jag inte om mitt värdbarn vet skillnaden. Efter det skall vi till postkontoret sedan skall vi ut och äta middag. Ikväll möter Sverige, Tyskland i hockey. Jag skall vara bänkad framför tv:n oavsett vad mitt värdbarn säger. Här skall läras hockey i svensk anda. Får se om jag tvingar på honom hans Sverigetröja eller ej. Förmodligen, mohaha.

//Sincerly, the evil Cecilia Au pair.

Idag har varit en lång men otroligt lyckad dag. Jag och Betty åkte till Woodbury common village outlet redan vid nio tiden och kom inte hem förrän 11 timmar senare. En lång dag det vill säga och om mina fötter gör ont för tillfället, aldrig har de varit så här ömma man det var det värt. Jag är i alla fall tre par skor rikare, en väska och smycken + en del kläder. Men jag tycker jag är värd det, det lyder åtminstone L'oreals motto "Because you're worth it", och det klingar som ljuv musik i mina öron.

För övrigt hade jag tänk lägga upp bilderna från Madame Tussauds från förra söndagen men jag är för trött för tillfället, får se om jag hinner i morgon, skall jobba på morgonen och sedan skall vi iväg och kolla på bio. Men nu skall jag kolla lite på "Phantom of the Opera" eller om jag beslutar mig för att läsa och sedan sova, jag tror det blir det sistnämnda faktiskt, oavsett godnatt.

När jag vaknade upp på morgonen var det ändå jag såg snö, snö och mer snö. Snö som föll från himlen, snö på träden, snö på marken och snö på bilarna, snö över allt. Det ändå som var i vägen från mitt vinterland var mina grannars vita hus som man kan skåda mellan trädgrenarna nu när inga blad finns kvar. Jag vaknade redan vid sju tiden och hade inte de stora vitgråa molnen täckt himlen hade jag sett solen spegla sig i den nyfalna snön. Tyvärr var inte detta scenariot utan jag somnade om och vaknade vid nio-tiden igen. Jag gick upp och redan då visste jag att jag hade en lång dag framför mig. Snowdays är ingenting att skämta om utan riktigt alvarliga dagar då man måste verkligen anstränga sig för att komma på någonting att göra. Jag betämde mig i alla fall att jag skulle läsa, fyra timmar senare och en färdigläst bok får jag snabbt bråttom, herregud. 13:46 lämnar jag mitt rum för första gången på dagen, lite pinsamt men ack så sant. Dagen gick i alla fall undan och snart lade jag mig för att sova igen. En dag efter den andra, de går så otroligt snabbt.

Den 10 Februari och dagens inlägg vill jag tillägna mina föräldrar som idag har varit gifta i 20 år. Det kan inte ha varit lätt med en djävulsk dotter som mig.

Westchester området förbereder sig, människor bunkrar upp och fyller sina matförråd, skolorna är stängda i morgon och helst skall man stanna inomhus. I morgon är det en inplanerad snöstorm. Universitet, college, Elementary schools och high schools har stängt. Redan har de första snöflingorna börjat falla men man räknar med att stormen skall börja klockan 4:30 a.m. i morgon. Barnen jublar av glädje för den inställda skoldagen, jag och de flesta andra au pairer ser en dag med extra mycket jobb. Förhoppningsvis finns det någonting vi kan göra underdagen. För att vara inlåst i huset låter inte speciellt lockande. Inte ens min värdpappa skall ta tåget in till city i morgon. Det betyder att det är allvarligt, eller förväntas vara allvarligt. Jag säger ingenting utan väntar in morgondagen innan min röst läggs, bra eller dåligt. Oavsett har jag inga termosbyxer så om jag går ut och leker är det inte av fri vilja, eller jo det är det, lite halvt om halvt.

Idag under fem timmar besökte jag Madame Tussauds beläget i New York City tillsammans med Betty. Det var en fantastiskt rolig dag som tyvärr började med ett litet missförstånd. Jag tänkte ta tåget 10:46 och Betty skulle ta det 9:46. Det resulterade i att hon kommer hem till mig för att hämta upp mig 9:30 då jag fortfarande går omkring i pyjamas. Det blev en snabb påklädning och sminkning, trots mina anstägningar hann vi ändå inte med tåget. Så frukost på Starbucks var ett måste. 10:46 tåget hann vi trots allt med och tur var väl det. Vi tog en hel del kort; vanliga, seriösa, osmickande, tragiska och sorgliga. Några var kanske lite osmickrande för alla men vi gjorde vår grej -och roligast var det. Dock är det för många bilder för att jag skall orka lägga upp dem nu. Mina ögonlock stänger sig själva och jag kan litterärt höra hur sängen ropar mitt namn. Godnatt US and A God morgon Svea rike.

För tillfället har jag ingen lust att blogga. Ingen lust att skriva, inte lust att ta ställning till någonting.

Jag är trött men samtidigt så full av energi. Jag vill göra så mycket men jag vet ännu inte om min tid och mina pengar räcker.

Dagarna passerar, en efter en och redan har jag varit här i 4 månader. 1/3 av tiden. 1/3 av tiden. Jag skall spara mer pengar och jag skall shoppa en massa. Jag har 2/3 kvar av tiden att göra det på. Som pappa har lärt mig Det handlar om värdet i pengarna. Jag tror jag har förstått detta nu. Ni skall se vilken skillnad det är. Jag tror ni hade varit stolta. Jag hoppas det.

Susanne hämtade upp mig vid 1-tiden och vi åkte tillsammans (Nä jag menar hon åkte jag sprang bredvid -såklart inte) till Greeley High School som ligger några hundra meter ifrån mitt hus.  På programet stod "The Wizards" vs. "The Chappaqua Challengers". Det var en grymt rolig basketmatch full med fart och trix av alla dess slag. Underhållning på högsta nivå. Biljetterna kostade $25 styck och jag och Susanne hade planerat att vi skulle köpa biljetterna på plats, tror ni inte såklart att det är slutsålt då? -Såklart. Susanne ringer sin värdmamma och berättar att vi inte har några biljetter, precis i denna sekund kommer en mamma med tre barn framför sig, "I have two tickets over, my husband and my friend's husband decided not to go". Och gud vilken tur va hade att hon hörde oss! Matchen var jätterolig, okej, ren utkastning från The Wizards sida men man kan inte få allt. Och en av grabbarna var riktigt het, Susanne and Christina you know how I'm talking about, haha. Efteråt åkte vi till Starbucks för att vänta in Christina som lovat hennes värdbarn att de ska åka och köpa varm choklad tillsammans. Vi hämtade även upp Sarah på stationen i White Plains och vi hade en jättebra middag tillsammans med en rolig och söt Servitör. En bra dag helt enkelt, en underbar dag faktiskt.