E kollar på tv och äter frukost, jag har gjort pankakor. Känner mig så duktig, haha (Behöver ju inte tillägga, men jag gör det ändå, att det är en färdigmix så det är bara att blanda i olja och mjölk, haha). Vi sitter både fortfarande i pyjamas men snart skall vi ta på oss ytterkläderna, ta bilen till parken och åka pulka.

Nu när jag väl har blivit så aktiv igen kan jag ju också passa på att var alite produktiv och posera lite foton också från Madame Tussauds som jag besökte för snart två veckor sedan. Samtidigt som jag gör detta skall jag kolla på hockeyn som står på här hemma i USA. Sweden vs. Germany. För tillfället står det 2-0 till SWEDEN. Visst att Tyskarna kan vinna tävnlingen om det land som skickar iväg mest au pairer men i Hockey skall de ta mig fasiken inte vinna nånting. Plus att det hade varit grymt pinsamt för mig som Svenne att traska in på Starbucks möterna på tisdagarna efter en sådan katastof, ja katastrof är vad det hade varit om så var fallet, men platt fall önskas inte och förmodligen kommer det inte ske heller. Nä om jag skall börja göra det inlägget är till för också.

Och mina berömda grannar.
Äntligen fick jag träffa dem, haha.

Jag vet att bloggandet och entusiasmen för det har varit på låg nivå det senaste men ibland har man svackor i allt, i livet i en aktivitet eller almänhet. Utan svackor är men perfekt, och ingen är perfekt för är man perfekt är man ingen människa utan en cirkel. En perfekt rund cirkel, utan början, utan slut, bara runt runt runt. För tillfället har jag FF här hemma i stora huset, jag hade kunnat vara ensam men jag har faktiskt sällskap i form av mitt minsta värdbarn. De andra är lite överallt och det är inte förrän i morgon som min värdpappa kommer hem så eftermiddagen, kvällen och natten kommer det bara vara vi två. Jag har en del grejer inplanerade som idag då vi skall åka till Target och kolla på leksaker, jag skrev kolla inte köpa. Dock vet jag inte om mitt värdbarn vet skillnaden. Efter det skall vi till postkontoret sedan skall vi ut och äta middag. Ikväll möter Sverige, Tyskland i hockey. Jag skall vara bänkad framför tv:n oavsett vad mitt värdbarn säger. Här skall läras hockey i svensk anda. Får se om jag tvingar på honom hans Sverigetröja eller ej. Förmodligen, mohaha.

//Sincerly, the evil Cecilia Au pair.

Idag har varit en lång men otroligt lyckad dag. Jag och Betty åkte till Woodbury common village outlet redan vid nio tiden och kom inte hem förrän 11 timmar senare. En lång dag det vill säga och om mina fötter gör ont för tillfället, aldrig har de varit så här ömma man det var det värt. Jag är i alla fall tre par skor rikare, en väska och smycken + en del kläder. Men jag tycker jag är värd det, det lyder åtminstone L'oreals motto "Because you're worth it", och det klingar som ljuv musik i mina öron.

För övrigt hade jag tänk lägga upp bilderna från Madame Tussauds från förra söndagen men jag är för trött för tillfället, får se om jag hinner i morgon, skall jobba på morgonen och sedan skall vi iväg och kolla på bio. Men nu skall jag kolla lite på "Phantom of the Opera" eller om jag beslutar mig för att läsa och sedan sova, jag tror det blir det sistnämnda faktiskt, oavsett godnatt.

När jag vaknade upp på morgonen var det ändå jag såg snö, snö och mer snö. Snö som föll från himlen, snö på träden, snö på marken och snö på bilarna, snö över allt. Det ändå som var i vägen från mitt vinterland var mina grannars vita hus som man kan skåda mellan trädgrenarna nu när inga blad finns kvar. Jag vaknade redan vid sju tiden och hade inte de stora vitgråa molnen täckt himlen hade jag sett solen spegla sig i den nyfalna snön. Tyvärr var inte detta scenariot utan jag somnade om och vaknade vid nio-tiden igen. Jag gick upp och redan då visste jag att jag hade en lång dag framför mig. Snowdays är ingenting att skämta om utan riktigt alvarliga dagar då man måste verkligen anstränga sig för att komma på någonting att göra. Jag betämde mig i alla fall att jag skulle läsa, fyra timmar senare och en färdigläst bok får jag snabbt bråttom, herregud. 13:46 lämnar jag mitt rum för första gången på dagen, lite pinsamt men ack så sant. Dagen gick i alla fall undan och snart lade jag mig för att sova igen. En dag efter den andra, de går så otroligt snabbt.

Den 10 Februari och dagens inlägg vill jag tillägna mina föräldrar som idag har varit gifta i 20 år. Det kan inte ha varit lätt med en djävulsk dotter som mig.

Westchester området förbereder sig, människor bunkrar upp och fyller sina matförråd, skolorna är stängda i morgon och helst skall man stanna inomhus. I morgon är det en inplanerad snöstorm. Universitet, college, Elementary schools och high schools har stängt. Redan har de första snöflingorna börjat falla men man räknar med att stormen skall börja klockan 4:30 a.m. i morgon. Barnen jublar av glädje för den inställda skoldagen, jag och de flesta andra au pairer ser en dag med extra mycket jobb. Förhoppningsvis finns det någonting vi kan göra underdagen. För att vara inlåst i huset låter inte speciellt lockande. Inte ens min värdpappa skall ta tåget in till city i morgon. Det betyder att det är allvarligt, eller förväntas vara allvarligt. Jag säger ingenting utan väntar in morgondagen innan min röst läggs, bra eller dåligt. Oavsett har jag inga termosbyxer så om jag går ut och leker är det inte av fri vilja, eller jo det är det, lite halvt om halvt.

Idag under fem timmar besökte jag Madame Tussauds beläget i New York City tillsammans med Betty. Det var en fantastiskt rolig dag som tyvärr började med ett litet missförstånd. Jag tänkte ta tåget 10:46 och Betty skulle ta det 9:46. Det resulterade i att hon kommer hem till mig för att hämta upp mig 9:30 då jag fortfarande går omkring i pyjamas. Det blev en snabb påklädning och sminkning, trots mina anstägningar hann vi ändå inte med tåget. Så frukost på Starbucks var ett måste. 10:46 tåget hann vi trots allt med och tur var väl det. Vi tog en hel del kort; vanliga, seriösa, osmickande, tragiska och sorgliga. Några var kanske lite osmickrande för alla men vi gjorde vår grej -och roligast var det. Dock är det för många bilder för att jag skall orka lägga upp dem nu. Mina ögonlock stänger sig själva och jag kan litterärt höra hur sängen ropar mitt namn. Godnatt US and A God morgon Svea rike.

För tillfället har jag ingen lust att blogga. Ingen lust att skriva, inte lust att ta ställning till någonting.

Jag är trött men samtidigt så full av energi. Jag vill göra så mycket men jag vet ännu inte om min tid och mina pengar räcker.

Dagarna passerar, en efter en och redan har jag varit här i 4 månader. 1/3 av tiden. 1/3 av tiden. Jag skall spara mer pengar och jag skall shoppa en massa. Jag har 2/3 kvar av tiden att göra det på. Som pappa har lärt mig Det handlar om värdet i pengarna. Jag tror jag har förstått detta nu. Ni skall se vilken skillnad det är. Jag tror ni hade varit stolta. Jag hoppas det.

Susanne hämtade upp mig vid 1-tiden och vi åkte tillsammans (Nä jag menar hon åkte jag sprang bredvid -såklart inte) till Greeley High School som ligger några hundra meter ifrån mitt hus.  På programet stod "The Wizards" vs. "The Chappaqua Challengers". Det var en grymt rolig basketmatch full med fart och trix av alla dess slag. Underhållning på högsta nivå. Biljetterna kostade $25 styck och jag och Susanne hade planerat att vi skulle köpa biljetterna på plats, tror ni inte såklart att det är slutsålt då? -Såklart. Susanne ringer sin värdmamma och berättar att vi inte har några biljetter, precis i denna sekund kommer en mamma med tre barn framför sig, "I have two tickets over, my husband and my friend's husband decided not to go". Och gud vilken tur va hade att hon hörde oss! Matchen var jätterolig, okej, ren utkastning från The Wizards sida men man kan inte få allt. Och en av grabbarna var riktigt het, Susanne and Christina you know how I'm talking about, haha. Efteråt åkte vi till Starbucks för att vänta in Christina som lovat hennes värdbarn att de ska åka och köpa varm choklad tillsammans. Vi hämtade även upp Sarah på stationen i White Plains och vi hade en jättebra middag tillsammans med en rolig och söt Servitör. En bra dag helt enkelt, en underbar dag faktiskt.

Jag antar att många vet vad New York är, men vad man kan göra här och vad det verkligen är kanske många har missat. Detta är i alla fall New York City min absoluta favoritstad. Det är inte Göteborg men det är nära inpå.

I Onsdags var det altså första lektionen i klassen Cultural Psychology på Manhattanville Collage. Jag gillar verkligen klassen och det är roligt att det är folk, okej mestadels från Europa, från olika delar och länder. Tre från Sverige, två från Polen, en från Österrike, en från Lettland, en massa från Tyskland, en från Sydkorea, en från Mexico, en från Tjeckien och en från Sydafrika.  Jag tror man får ut så mycket mer ur den kulturella synen när man har en klass med människor från andra hörn i världen. Fast det hade varit roligare med ännu mer från Asien, Sydamerika och Afrika. Men man kan inte få allt. Jag är i alla fall glad och den första läxan har kommit. Vi skall skriva om "Kärlek", I like it, I do.

"When you are married Ce-ce, then it is possible to get a baby in your tommy"
E, 4 år gammal

Jag kom hem efter en underbar tripp på Starbucks. Tisdagarnas inofisiella au pair möten är fantastiska. Man möter folk man redan känner, de man känner igen och så helt nya människor. Efter Starbucks stänger klockan tio stannade jag kvar utanför och pratade med en massa nya människor. Den här gången en Lisa från (så klart) Tyskland. När jag sedan kommer hem sisådär vid 11:30 tiden och jag går min nattliga promenad genom mitt hus's mörka gränder ser jag hur tv:n är på i Lekrummet. Vad fasen är detta? Jag springer till källaren hämtar upp ett baseballträ, man kan ju inte vara nog säker, och hade det varit en inbrottstjuv så tror jag för fasen att de kollar in tv:n innan de snor en. Ja gär ju trots allt i America och här är man ju lite, hm, speciella. Iaf, går jag tyst som en mus genom korridoren. Och jag känner mig precis som en actionfigur under en inspelning av "007". Jag kastar upp dörren, det är tomt. Förutom en liten filur som ligger och sover i soffan, mitt äldsta värdbarn.

Det blev ett gott skratt men det tog ett tag att få upp honom och när han väl var yrvaken hjälpte jag honom åter i säng. Det tog sitt lilla tag eftersom han var så trött att han snubblade över en av puffkuddarna, gick in i väggen, krockade med dörren och skulle slänga ut en kudde ur sängen man bara grabbade tag i luft. Men jag höll minen, det gjorde jag.

I morgon börjar min psykologiklass och jag ser verkligen fram emot den! Ända nackdelen är att jag måste gå upp klockan 07:30 i morgon, eller måste och måste, men man måste ju göra iordning sig inför skolan. Nu är jag i Amerika och då kan man inte se ut hur som helst, även om dem gör det...

Idag vaknade jag upp första gången klockan 06:44 av att min värdpappa åkte till jobbet. Andra gången av min väckarklocka klockan 08:40. När jag hörde signalen från att en bil köra på uppfarten var kusten klar. Ingen annan hemma. Jag gick upp och åt frukost. Utanför fönstret spöregnar det. Med lånade filmer liggandes på mitt rum blev valet enkelt att bara gå tillbaka och lägga sig igen och kolla på en film. Det blev Parfym. Filmen var okej, hemsk men det är en bra skildring på boken. Tvätten är i full gång, stormen är fortfarande kvar runt knutarna och jag kollar på film. En lugn dag. Jag som hade tänkt gå ut och gå, men ej i detta väder, Morgen, morgen sagen alle Leute Menchen. Jag hoppas på att det är rättstavat.

Är det bara jag som idag upptäkte att Alexander Skarsgård är med i Lady Gagas musikvideo till Papparazzi? Inte nog med det så pratar dem en massa svenska.. Någon annan?

Ljudvolymen var på hög nivå, likaså stämningen som vilade över arenan. Alla ljublade när Knicks kom inspringande på arenan men de tystnade lika snabbt då den Amerikanska Nationalsången sjungdes. Det var en spännande första period, en relativt jämn andra men tredje och fjärde var en ren utklasning från motståndarens sida. Knicks kämpade och kämpade men de kom aldrig riktigt nära segern och när jag kom hem var det första jag fick höra "Ce-Ce we don't blame you for the Knick's lost" av min värdpappa följt av "Aw, I want to have a hand like that too!". Innan matchen hade jag nämligen införskaffat mig en Knickshand, Ska man gö'at kan man lika gärna slå på stort tänkte båda jag och Mathilda. Och den är perfekt som dekoration och ett bra minne. Jag fick min smoothie från Smoothie Paradise (Läs: Min egna benämning på affären).


 Det var en otrolig häftig upplevelse att få gå på en äkta Amerikansk basketbollmatch, och trots det höga priset -$72 totalt, så var det värt varenda dollar! Mitt tips till andra är att gå på dessa evangemang också, hur ofta kan man gå på NBA hemma egentligen -aldrig för man måste vara här. Nästa tripp blir att se New York Rangers, -och gud vad jag längtar till dess! NHL here I come.

Kort sagt: Jag hade en underbar dag tillsammans med Mathilda. Det får vi göra om nån annan gång. Kanske Philladelphia, no not the cheese, cheese man.

Idag har jag faktiskt inte gjort någonting anmärkningsvärt över huvud taget. Jag klev upp runt 8:30 för jag jobbade mellan 9-11. Efter det kunde jag ta bilen till biblioteket där jag lånade tre nya dvd:er (Detta är för övrigt någonting som jag tycker att svenska bibliotek skall införa, att man gratis kan låna nya och bra dvd:er. Tror det hade blivit en stor succé!). Efter tog jag bilen och styrde mot mitt andra mål för dagen: Borders. Där köpte jag boken Yertle the Turtle and Other Stories och även The Secret Garden. Saken är den att nu börjar det bli lite långtråkigt att bara spara på Quarters, så jag har nu även övergått till att samla Dr. Seuss böcker. Egentligen är de för barn, men vad gör det? När man jobbar som au pair får man verkligen lära känna barnet inom sig. Det kommer bli dyrt, så egentligen kanske jag bara skulle hålla mig till Quartersen men jaja, det får också bli som ett minne från året. Det blev även ett snabbt besök på Starbucks, och tur att det var snabbbesök för när jag vände tillbaka och var på väg till bilen som stod parkerad på andra sidan gatan ser jag P-lisan fyra bilar bort, på väg åt mitt håll. Jag hade för en gångs skull glömt att betala för parkeringen så jag sprang lite snabbt in i bilen, startade och körde iväg. Puh. Nog med äventyr för dagen styrde jag mot den lilla parken i närheten, gick två varv runt och styrde kosan hem igen. Hjälpte till med mattesidor så S kan spela mer Wii, (för övrigt under denna tidsperiod som den fina hälsningen från S updaterades på bloggen, två inlägg ned). Med musiken på högsta volym (Nja, mer lagom +++) en unge som vill leka Star Wars, chatta på internet och hjälpa till med matten så gick det riktigt bra och jag lyckades göra alla nöjda. Jag har börjat på en ny bok Hanteringen av de odöda av John Ajvide Ljungqvist. Andrea förvarnade mig att den var lite skum så jag får väl se. Annars har jag ju alltid mina Dr. Seuss böcker.

16 minuter kvar innan jag börjar jobba enligt schemat men jag kan vara snäll och låta Laura åka iväg till mallet i White Plain lite tidigare än planerat. Mig gör det ingenting, jag kan ju inte sitta här inne och uggla i nu 15 minuter.

Congratulations!
Today is your day.
You're off to Great Places!
You're off and away!

You have brains in your head.
You have feet in your shoes.
You can steer yourself
any direction you choose.
You're on your own. And you know what you know.
And YOU are the guy who'll decide where to go.

You'll look up and down streets. Look 'em over with care.
About some you will say, "I don't choos to go there."
With your head full of brains and your shoes full of feet,
you're too smart to go down any not-so-good-street.

And you may not find any
you'll want to go down.
In that case, of course,
You'll head straight out of town.

By Dr Seuss
from "Oh, the Places You'll Go!"