Även om omständigheterna inte är detsamma så blir det ändå den 24 december en gång per år, oavsett var man befinner sig. Min jul kommer bli extrem anorlunda, jag firar den inte i Sverige, inte med min familj och inte med en familj som firar jul, min värdfamilj är ju nämligen judar. Dock så skall vi fira julen lite fint med en middag och så tror jag. Laura har inte sagt något mer om det ännu men jag tror det. Jag är ledsen att mina paket inte kom fram i tid men de borde förhoppningsvis komma fram snart. Jag skall öppna mitt julpaket hemifrån snart men först skall vi åka iväg och åka pulka.

God Jul Allesammans!

Idag hade jag bjudit en en massa svenskar att komma över och ha en bakdag. Det slutade med att en kom, hipp hurra. Nä men det var skoj att Malin kunde komma ch väldigt surt att så få andra kunde det. Jag försökte i alla fall och det är det viktigaste. Jag fick i alla fall ihop ett stort, högt pepparkakshus. Efter många om och men. Försök ni pussla ihop ett snett, med konstiga udda vinklar på väggarna och bitar som inte passar ihop pepparkakshus - det är inte lätt. Pappa och Mamma ni brukar klaga på att sätta ihop ett Anna's pepperkakshus, piece of cake säger jag bara, piece of cake.

Idag har jag skrivit på min ansökan till manhattanville. Det är colleget här i Westchester som erbjuder kurser, lite mer inriktade mot au pairer eftersom det finns så otroligt många här. I alla fall blir det Cultural Psychologi om det nu finns plats men det hoppas jag. Laura skalls kriva en check sedan skall jag kopiera mitt visum i morgon och sedan är det bara att skicka in det. Det går nog kalas. I morgon skall jag även åka och köpa en massa saker till bakdagen på onsdag. Får se vilka det är som kommer nu... Snön och allt gör ju sitt...

Snökaos hit snökaos dit. Så farligt är det faktiskt inte -åtmonstone inte där jag bor... Visst vi har snö men kaos, det är verkligen att ta i. Det påminner mig att jag måste verkligen investera i ett par Snowpants nu redan i veckan. Jag klarar inte av att inte ha det längre, Walmart next. Jag måste även investeria i ett par nya riktiga snöskor. Förmodligen skall jag och Stinha åka till Timberland (är det dem som gör dyra men ack så gryma skor??). Hennes värdpappa nämnde nämligen någonting om det när han körde hem oss idag. Jag hade ju köpt ett par Uggs som jag tänkte skulle fungera jättebra nu till vintern att leka i utomhus, stämde det? - Nej. De läcker in något ofantligt mycket, okej det jag klev i idag i New York City var mer än slask, det var vattenmassor med ett lager snö ovanpå. Det är hemsk man trampar ned, på det man tror är en relativt torr yta, och skon går igenom snölagret ned i en jättevattenpöl. Mina sockar och skor var dyngblöta när vi tog tåget hem. Så blöta att man kunde höra ljudet av gluffsande från fötterna när man gick... Så nu skall jag lämna mina blöta fötter och istället skriva om ett annat blött möte. För vem tror ni inte snubblade på en snöhög i City idag? -Jo, jag tror ni gissade rätt. - JAG. Det var hemsk splaf sa det och där låg jag i slasket mitt på trotoaren. Underbart. Lyckligtvis hade jag två snälla kompisar med mig. Maria asgarvade och Stinha försökte i alla fall hålla minen. Så där ställer jag mig upp med en pisseblöt rumpa och knä plus att jag har slått i knät så det kan jag inte stå på. Underbart måste jag säga, Not. Det gick i alla fall bra, jag är hel och det torkade faktiskt upp, knät 1,5 timma senare och baken 3,5 timma senare.

Ni kanske inte förstår innebörden av min rubrik, men jag kommer förklara. Var bara lugna. Det är nämligen så att min nuvarande LCC Ellen har slutat. Lite av en chock faktiskt men jag hade inte jättemycket kontakt med henne heller. Men nu är det så här att min förra LCC grupp har blivit splitrad till tre nya grupper. Vi i som bor i Chappaqua har blivit placerade med en annan stad/by/town som ligger en bit bort. Men det värsta är att ingen jag vet har hört talas om detta stället och de som var i min förra grupp (som nu tillhär andra grupper) som också bor söder om oss bor närmare den nya gruppen vi tillhör. Jag vet, det är helt snurrigt. Som pricken över i:et, som gräden på moset och som gorillan i buren ska jag skicka ett mail till min programdirector och fråga varför det är så att vi kom i den nya gruppen och inte med en annan grupp som bor närmare oss. Jag hoppas på det bästa för egentligen, hur kul är det att träffa nya människor som bor 30 minuter bort? Jag kommer ändå inte kunna träffa dem på veckodagarna och det är ju lite det LCC grupperna går ut på. Nä jag är sur så detta skall ändras på. Och ni som känner mig vet att jag är envis som en gris när jag väl bestämt mig för det. (Jag vet att detta är näst intill obegripligt för er om inte har satt in er i situationen, vet vad jag pratar om, eller inte kan USA kartan)

Igår var det som sagt au pair möte igen (eller LCC möte som vi kallar det). Det var i Valhalla beläget i en gympasal. Kunde inte hjälpa att man fick känslan av årskurs 4 klassfesterna man hade. Det var i alla fall väldigt trevligt och jag träffade jättemånga andra au pairer, inte bara från där jag bor utan ifrån hela Westchester, och flera kompisar jag träffade på skolan som jag fortfarande pratar med men som jag inte har hunnit träffa ännu... Vid 11 tiden drog vi vidare (Jag, sara, Adriana och Betty) till Helders (utalas Elder) fest. Det var en hemmafest i ett mansion. Jag skojar inte, Ni skulle se julgranen, gigantisk. Jag svär på att den var två meter i bredd och säkert tre meter hög. Jag har bevis, skall bara få dem skickade till mig av Betty... Festen var jätterolig och jag kan bara säga att vissa amerikanare är helt sjuka i huvudet. Det är inte normala folk som bor här, även om jag lyckats komma i en väldigt normal familj (om jag får säga det själv). Iaf kom vi hem runt 03:00 tiden på morgonen, så idag är jag trött. Skall snart gå ut och möta familjen igen, skall bara samla lite mer mod. Har suttit intryckt på mitt rum nu i två, nej tre timmar och tittat på tv, läst, kollat mail och lite andra saker bara för att förlänga tiden tills jag måste gå ut. Jag tror tiden är kommen. Hejdå.

Jag glömde att tillägga igår att min värdpappa genomgick sin dubbla knäoperation. Den var bra, han mår bra och är redan uppe på bena -även om det tar honom ett tag att ta sig från plats A till plats B. Nu hoppas jag snart att Susanne skall ringa, hon skulle träna nu på morgonen och sedan ringa mig runt 11 tiden, vilket är nu.

Vad var jag orolig över egentligen? Hela veckan har jag oroat mig och nästan haft ångest för att Lauras mamma och pappa skulle komma idag (resten av familjen kommer i morgon, 13 stycken till. Jo, 13 stycken till, totalt kommer 20, 20 personer bo i huset över helgen.). Men så fort de såg mig kom de fram och hälsade och var hur trevliga som helst. De frågade fågor, skojade och är hur gulliga som helst. Tyvärr blir det att stålsätta mig i morgon igen för då kommer resten av familjen, jag tvivalar inte på att dem inte är trevliga men det kommer ändå vara jobbigt. Som tur har jag S som brukar vara gullig och förklara allting för mig. Haha. Som i måndags när han kompis Thomas var över.

T - CeCe are you Jewish or Christian?
C - I'm Lutheran
T - But do you celebrate Christmas or Hanukkah then?
C - Lutheran is the same as Christian.
T - But do you celebrate Christmas or Hanukkah then?
C - Well I celebrate...
S - This year when she lives with us she's Jewish and celebrate Hanukkah, and if she stays an other year she's Jewish to.
C - If you say so S...

Idag fick jag äntligen iväg mina två packet till Sverige. Mannan i kassan var verkligen jättetrevlig och lät mig byta lite saker mellan paketen så att inget av dem skulle väga över 4 pounds. Då blev det nämligen automatiskt dyrare plus att det blev protaira 1 brev medan de nu är airmail. Jag vet inte skillnaden men jag förstår mig ju iofs inte heller på postväsendet, och det kanske är lika bra. Ingen idé för mig att ge mig på det hller, ser inte direkt någon framtid inom det yrket, no offence till dem som gör. Tyvärr fick inte farfars paket plats så det fick bli en annan julklapp som inte är inpackad och genomtänkt. Men det var det bästa jag kunde göra under sådanna fruktansvärda tillfällen. Nu är det criminal minds på tv. En kvinna har blivit mördad när hon istter och spelar piano, detta är vad jag kallar lärorika tvserier (dock tror jag varken mamma eller pappa håller med, men haha, just det. Dem är inte här ^^)

.. Den asiatiska kvinnan som jobbar på posten här i Chappaqua. Hon måste vara den långsammaste och otrevligaste kvinnan som jobbar inom postväsendet. Jag skojar inte. Idag kom jag klockan 11:00 för att skicka iväg mina packet (det fick så klart inte plats i ett enda, nejdå allt skall då krångla) när klockan är 11:45 håller den där kärringen fortfarande på. Jag skulle hämta upp E från skolan klockan 11:45 så jag sa i panik att jag bara skulle köpa de två lådorna. Så, det gjorde jag och i morgon igen måste jag tillbaka för att irritera mig ännu mera på henna och posta mina paket. Jag vill ha den andra mycket snällare, trevligare och framför allt snabbare kvinnan i disken brevid. Men jag tror det vilar en olycks ängel över mig i det kontoret. För varje gång det är min tur går den kvinnan in bakom diskan och in i lagret. Jag tror hon inte gillar mig. Oavsett, i morgon kommer paketen skickas hem. Och förhoppningsvis befinner de sig tusentals km härifrån på min hemadress.

Klockan är 00:47 och här stor jag vid frukostbordet och slår in de sista julklapparna. Jag har två julklappar kvar att slå in. En till Simon och en till Farfar. I morgon blir det att gå upp med tuppen (okej, klockan 8:45, för det är då pojkarna åker till skolan), därefter hämta upp Sara, åka till posten och sedan posta packetet. I morgon börjar jag även joba vid 11:45. Skall hämta upp E och sedan åka med honom till Armonk för att äta pizza innan han har soccerpractise. Jag vill inte ha pizza för den är så konstig och smakar typ ingenting, nä får se vad jag köper istället... Back till att slå in julklappar och sedan en dusch. Yes, sounds good to me.

Dagen bjöd på tre underbart roliga framträdanden, en total blåsning... och en uppblåsbar rumpa.

Det hela började med att jag vaknade upp på morgonen vid åtta tiden. Jag började att packa ned alla mina saker jag behövde för framträdandet i en påse. Mina gråa leggins, lucialinnet, vita sockar och min egengjorda krans plus att jag hade ett vitt linne på mig som jag skulle ha under. Jag tog tåget in vid 10;46 från Chappaqua train station tillsammans med Maria (som väntade på tåget för hon hoppar på, på en tidigare hållplats), Stinha, Sara och Betty. Senare kom även Alexandra på tåget. Vid Grand central (skall ta kort och posta på bloggen snart) splitrades vi så jag och Maria begav oss för att köpa frukt och snacks som vi kunde ha mellan luciaövningarna. Vi hittade ingen frukt (Någon som vet var man köper frukt i New York City?) däremot blev det pop-tarts, små riskakor och vatten för min del. (För er information slängde jag pop-tartsen i morse för jag tyckte inte om dem alls). Efter vår lilla shoppingtur tog vi subwayn till 68:de gatan Öst... Vi skulle till 64:de gatan Väst. Så det var bara att promenera ned till 64:de gatan och sedan korsade vi Central Park för att komma fram. Jag vet inte hur många gåner vi tvekade på om det var rätt att gå genom Central Park eller inte men efter en stunds promenad hittade vi till slut ut och vi kom precis ut vid kyrkan. Vilken tur har man inte då? -Jo, mycket. Klockan var 12:50 när vi kom fram och klockan 13:00 började sista genomgången och klockan 16:00 började det första framträdandet. Klockan 18:00 började det andra framträdandet och klockan 20:00 startade det tredje. Det var en stor succé och det var otroligt roligt att sjunga, att känna stämningen och träffa nya svenskar. Mäktigast var det att sjunga O helga natt och Come all you faithful under sista föreställningen. Man tog verkligen i allt man kunde och ville bara skrika ut. Det var en mäktig känsla. Collt var också att The Uma Thurman kom och kollade på oss.

När vi städat upp bestämde jag, Maria, Maria och Mathilda att vi skulle gå ut och äta. Vi hittade en Italiensk restaurang som verkade mysig. Sagt och gjort gick vi in. Ut kom vi tillsammans 108 dollar fattigare. Det blev en dyr maträttt för oss alla och det kan verkligen inte stämma med den taxan och tippen som servitören la på.

Den uppblåsbara rumpan såg jag när vi gick till Grand central för att åka hem igen. Den satt på en medelåldersman som vandrade omkring. Jag kan verkligen sätta 50 dollar på att det var två silikoninplantat inopererade i hans två skinkor. Fint var det hur som helst inte.

Så var det ännu en ny dag - och tredje advent. Veckorna går så snabbt, jag vet att jag har skrivit det tidigare men det är verkligen sant. Varje torsdag när jag står och viker tvätten kan jag verkligen känna att tiden går fort. Jag tänker nämligen samtidigt: Om en vecka kommer jag stå här igen och vika tvätten. Det är galet men sant. Fsat den värsta dagen är måndagar, ny vecka plus ton och ton av tvätt... Aja, glad tredje advent.

Idag var jag på en äkta highschool basketmatch. Så klart infann sig cheerleaders, smutskasting och en galen men ack så levande publik. Det var sesångspremiär så det var full kalabalik. Men jag gillade det verkligen, och jag hoppas att det kommer att vara den första av många. Efter matchen åkte jag tillsammans med familjen hem och firade både Shabbath (stavning?) och Hanukkah. De två äldsta fick en mp3 vardera och den minste fick svampbob fyrkant Wii-spel. Och om jag har förstått det rätt så firar man Hanukkah för att när man tände en oljelampa som skulle brinna i ett dygn istället brann i åtta dagar -därav åtta dagar. It was a true miracle. Mer än så förstod jag inte riktigt, än något krig och de flesta psalmer (heter det psalmer?) är på hebreiska -jag varken pratar eller förstår hebreiska. Men Laura hade varit jättesnällt och tagit ut översättningarna på engelska till mig. Dock vet jag ännu inte varför man firar Shabbath...

När jag sedan satt avslappnad på mitt rum och i mitt stilla sinne så ringde Sara. Hon, Sara och Nathalia skulle ha en tjejkväll och de undrade om jag ville och kunde komma. Självklart var jag på det så jag åkte dit och efter en stund kom även Stinha. Vi pratade, drack hemagjord glögg (Yes, med alkohol mina vänner, med alkohol. Jag drack en zip eftersom jag körde bil) När klockan sedan slog 12:15 var jag däremot (som pappa alltid säger) tvungen att tänka på refrängen. Jag måste duscha, tvätta lite kläder, stryka mitt Lucia linne och packa lite grand. I morgon kväll skall jag sova över hos Stinha om allting går som planerat. Vi skall ta 10:46 tåget in tillsammans; Jag, Betty, Adriana, Stinha, Sara, Amor och Maria. Kanske även en annan Maria, vi får se men många är det som skall in i alla fall. Nä, nu måste jag lägga mig. Jag känner verkligen hur mina ögonlock dras ned av gravitationen. Godnatt.

Idag är första dagen av åtta av Hanukkah. Så idag och sju dagar frammåt kommer mina värdbarn får presenter. Det står för mer än bara presenterna men det enda svaret jag får av barnen är: "you get a new presents every day". Jo, det har jag klart för mig. Tydligen får jag inte veta mer än detta. Jag hoppas det förändras ikväll.

Happy Hanukkah.

White plains rundtur. Det var det som stod på menyn idag. Egentligen skulle vi träffa Sophia (det gjorde vi också - i max 10 minuter) Vi hade nämligen kommit till den (svin-) dyra shoppingmallet med märken som Burberry, Dior, Louise vuitton m.m. Sophia föreslog då att vi skulle till den andra Gallerian där det finns billigare märken (för oss vanliga och dödliga) men när vi väl skulle dit kom problemen en efter en. Det började med att vi inte fattade att vi var tvugna att betala för att stå i P-huset vid hissen, sedan körde vi fel, körde fel, körde vilse, visste inte vad vi var, var tvugna att svänga höger när vi ville svänga vänster osv. Det slutade med att jag fick ringa Sophia och förklara att vi inte hittade det andra mallet. Så nu var det ändå problemet att hitta hem igen, sagt och gjort. GPS:er är nog rätt bra ändå.

Ute ligger snön täckt på marken och från skyn kommer det mer. Barnen är hemma trots att klockan är 09:12 a.m. Idag är skolan stängd. Wunderbar. Dagen är ändrad och jag jobbar nästan hela dagen. Ännu mer underbart. Får se vad jag skall hitta på med barnen idag, för om ca. exakt 4 min och 20 nu 19 sekunder skall tv:n stängas av. Over and out.

Idag åkte jag som sagt till Target, men jag hittade ingenting användbart. Okej, fyra par sockar, ett par vita inför lucia. Kommer nog bli kanoners. Om de passar, jag glömde kolla storleken på en av sockarna. Men jag kan nog klämma in mina fötter i ett par för små sockar, inga problem här inte. Åkte även till TJ Max, ingenting där heller. Eller jo jag hittade omslagningspapper men kön var kilometerlång (och om man säger så är kassörskorna på TJ Max inte speciellt snabba. En snigel är ta mig fasen snabbare än dem hackorna, otrevliga är dem också) så den vägrade jag ställa mig i för endast två rullar med julpapper. Nope, Forget it. Så min stilla jackt på små, icke dyra julklappar fortsätter. Nu skall jag kolla på det sista avsnittet av True Blood, så stör mig ej, jag konsentrerar mig.

Om du ser ett stort ljus/ljud spel på ett höghus, då natten nalkar och ljuset flytt. Då kylan infiner sig och människor samlas. Då kommer julkönslan som på beställning.