Såg nyss ett klipp på Editors Chiose, klippet handlar om två män, 18 och 20 år gamla som bjuder två barn 4 och 2 år gamla på egenrullade marijanacigaretter. Vad fan tänker man där? Det är bara så sjukt och rent ut sagt för jävligt! Hur kan man ens komma på tanken att ge barn droger? Sedan att man också filmer in hela sken är ju bara helt galet! Nä, jag förstår mig verkligen inte på vissa människor och deras handlingar. Jag menar barn, de kan inte säga emot någonting, är helt och hållet beroende av äldre människors förnuft. Nä, jag förstår verkligen inte hur man kan ge sig på ett barn. Det är helt och hållet vidrigt!

Så var jag och Simon och tittade på Ice Age 3. Den var faktiskt riktigt bra och trotsade mina förutfattade meningar om att alla filmer blir sämre och sämre ju mer filmer man gör i samma filmserie. Men denna var faktiskt riktigt bra och rolig. Det bästa tror jag med filmen är att den passar både barn och vuxna. De finns barnskämt blandat med vuxenskämt och tillsammans blir det en perfekt familjefilm. Vad mer kan man önska? (Okej, förutom intriger, kärleksförklaringar, otrohet och mycket, mycket annat som jag vill ha med).

Som de flesta kanske ser har jag jobbat och gjort i ordning en ny design till bloggen. En lite mer "Jag-känsla" över det hela tycker jag. Jag hoppas ni tycker om den för tid har det tagit, även om jag har hållt på att pilla fram och tillbaka har jag ändrat mig mycket under resans gång, men nu står den här. Klar, fin och reda att börja användas. Hoppas ni gillar den!

Snart bär det av med familjen till Ullared och Gekås. Ett stort varuhus med miljontals möjligheter. Skall leta lite efter underkläder och andra kanske lite roligare saker också. Man hittar alltid någonting där, onödigt eller ej men alltid något. En tripp och utflykt över dagen men shopping som tema, men det bästa är ändå att mamma och pappa betalar allt, och ifall de inte skulle göra det är det sjukt lätt att låta några av mina saker slinka ner i deras korg ändå. Inte så snällt jag vet men faktiskt väldigt roligt ändå.

En egen lägenhet på månen. Fri från alla oljud, fri från alla måsten och fri från alla besökare. För tillfället behöver jag bara lugn och ro. Jag är inte speciellt trött fysiskt men psykiskt. Jag jobbar som sagt på hemtjänsten och ibland går saker och ting över styr. Allt tjat, prat om samma sak om och om igen, känslan att ibland vara utnytjad. Det är jobbigt fast samtidigt är det också ett väldigt roligt jobb! Det är skoj att man behövs och kan hjälpa människor. Människor som behöver hjälp och behöver mig/oss för olika saker. Då blir man glad! Men ibland som sagt går det för långt, man önskar att man tog stigen åt vänster som ligger 100 meter bakom mig.

Bland det första jag gör på morgonen är att snubbla på spårvagnsspåren vid jobbet så att jag handlöst faller framåt och slår rejält i mitt vänstra knä. Jag skrapar upp mina händer lite grand och slår även i mitt andra (Läs: det högra) låret. Med mycket möda och smärta lyckas jag ta mig upp stående och traskar vidare till jobbet. Inget mer med det tänker jag, om det ändå var så att jag bara tänkt det... Väl på jobbet sitter jag och dricker mitt chai thé innan passet börjar och jag skall ut till min första vårdtagare för dagen. Jag lutar mig bakåt och... Aj... Jag slår i mitt bakhuvud i tavlan som hänger på väggen precis bakom. Lagom kul att få en bula där också. Resten av dagen gick faktiskt väldigt smärtfritt förbi ända tills jag skall gå av bussen här hemma. Jag reser mig för fort och för långt så att jag slår i huvudet (åter igen) i bagageutrymmet som finns ovanför sittsarna. Så nu har jag en till bula mitt på huvudet. Här hemma lyckas jag slå i båda mina småstår i dörrkarmar och lister, och det gör så förbannat ont varje gång! Så nu sitter jag här, med ett blått/lila nyanserat vänsterknä, ett blåmärke på det högra låret, två bulor i huvudet och två småtår som har reparerat sig hyffsat väl måste jag säga. Jag skall både dammsuga, tvätta och fixa mat innan jag lägger mig. Jag hoppas att jag slipper mer skador på mig, jag tycker mycket väl att det får räcka för idag med dessa åkommor. Och för resterande dagarna denna och nästa vecka!

Harry Potter i all ära. Jag, Linnéa, Michaela, Cissi, Klara och Emma valda att gå på bio idag. Filmen blev som nämnd innan, Harry Potter och halvblodsprinsen. Den var helt okej om jag får säga det själv. Skulle allra helst velat ha med ännu mer rafflande intriger och mycket mer hämnd och känslor. Men den var rätt kall, fast kanske den känslan man bör ha när man ser den. Något som var bra var alla kärleksrelationer hit och dit. Man känner verkligen att karaktärerna har blivit äldre och andra saker börjar bli viktigare, dock såg man inte skymten av Cho vilket var lite underligt tycker jag. Jag är ändå inte nöjd och vill ha ännu mera kärleksdraman och man fick aldrig riktigt klart för sig om Ron och Hermione blir ett par eller inte, om Harry och Ginny blir ett. Men som sagt, det kommer en sista film som jag hoppas skall lösa upp de flesta gåtorna och svaren och äntligen få världen ett Gått slut och Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Tänkte börja pilla lite grand på en ny design också inom ett tag. Jag har tröttnat på denna designen eftersom jag inte tycker den speglar "mig". Visst den är fin och så men den säger ingenting om mig, vad jag gör eller någonting. Därför kommer det komma upp en ny inom en snar framtid (Läs: Det är i alla fall det mål jag har). Skall fråga min Lina om hon skulle vara så vänlig och fixa en ny åt mig, eller en ny header i alla fall. Hon är så otroligt, otroligt grym på det. Och det värsta är att jag utnytjar det till max, okej det var kanske att ta i. Men snäll och underbar är hon i alla fall! Om det är någon annan som kan hjälpa mig får ni gärna höra av er!!

Idag var jag tillsammans med Joanna och hennes kompis Nicolina på Allsång på Liseberg. Det var fruktansvärt roligt och tro't eller ej men jag fick faktiskt vara med i tv! Haha, om nu letar efter mig är det helt klart den sämsta sångerskan ni skall leta efter, jag sjunger i början i låten Jag vill vara din Margaretha. Skall se om jag hittar klippet någonstans så jag kan länka eller till och med kanske lägga upp det här på bloggen. Vi får se vad jag lyckas med. Haha.

Så var min Mini Semester för denna gången över. Det har varit otroligt härligt och avslappnande. Precis det jag behövde! När jag kom hem i morse var det mycket att stå i. Mer än jag hoppats på faktiskt. Jag fick slänga en massa mat (mestadels grönsaker och frukt) som möglat och inte var speciellt trevligt att ha och göra med. Tror jag slängde nektariner men de var oigenkänliga så det kan lika gärna ha varit någonting annat. Så äckligt verkligen! Men nu är det gjort, Fick även matat Wille (Läs: Min kanin) och bytte placering på buren så han får färskt gräs att äta. I morgon skall jag jobba, sedan skall jag till Liseberg och på Allsång med Lotta tillsammans med Joanna och Nicolina. Watch out for me!

Jag är i en miljö jag inte är van vid. Att festa dagarna i ända. Dricka öl varje dag, röka ett paket cigarett om dagen. Det är inte min vardag, inte min alternativa vardag. Ändå har jag hamnat här, i ett röknäste. Mitt huvud gör ont av all cigarettrök, jag känner mig fel. Som en fluga man desperat vill bli av med men som ändå cirkulerar runt i ens omgivning. Jag vill bort, bort till min vardag, bort till medmänniskor som är som jag. Ser på livet på samma sätt. Jag vet att de finns, de är mina vänner. Och jag älskar dem. Jag älskar dem speciellt i stunder som dessa, då jag är en utomjordning bland jordgubbar. En tyst ensamvarg, en jobbig jävel, en iaktagare. Jag är orolig, känner ångest och jag vill inte det. Detta är inte jag, mitt jag har förkrympts till en liten, liten boll.

Solen skiner men det är ändå rätt kallt. Jag har nu flytt knotten och myggorna ute på vyschan i Valsjöbyn. I morse tog jag den ända bussen som går in till stan. Avgång 07:15. En trevlig färd på ca. 3 timmar. Som tur var kom en ögongodis påstigande efter en timma. En snygg kille i basket outfit. Min resa var räddad (Läs: Nästan i alla fall, utan musiken hade jag knappt klarat mig ut ur bussen levande.), Han satte sig också som tur var snett framför mig så jag hade bra utsikt över honom och han kunde inte se hur mycket jag stirrade. Fast nu när jag tänker på det gjorde jag inte det heller. Men i alla fall, han kände nog några av mina ögonkast bränna i nacken för han vände sig om ett flertal gånger och kollade på mig. Efter resan hjälpte han mig också med min stora tunga väska av bussen. Sedan skyndade jag mig vidare till nästa buss som gick efter 2 minuter. Så lär man aldrig se honom något mer, men vad gör det? Killar kommer, killar går men jag, jag består.

Ikväll skall vi ha grillfest. Jag och min syssling Elinda. Det skall bli roligt, just nu håller vi på att städa lägenheten lite grand. Eller rättare sagt jag gör det och Elinda hänger på. Men rent blir det i alla fall. Och kanske är det de som är påängen med att städa...

Nu sitter jag här i luken av surströmming och vyn över gran efter gran efter gran. Jag sitter i Norrland (Läs: om ni inte förståt det ännu...), vädret är fint och myggen svärmar överallt. Trots detta är det riktigt lite mygg detta år jämfört med andra år. Så som det brukar vara, fast jag är hemskt glad att jag bor i en havsstad där vinden alltid viner och håller mygg, knott och andra förbannade småkryp borta. Nu är det bara ett litet tag kvar då jag stannar här i skogarna. På lördag kväll åker jag nämligen hem igen med Nattåget. Jobbet väntar på måndag morgon.  Fyra veckor av jobbande, slitande och trötta stunder. Men nu skall jag passa på att njuta av min korta, men dock su underbara, semester.

I morgon skall jag äntligen få ta min semester och åka till Jämtland. Jag har packat, städat och fixat i ordning. Tvättat allt som jag skall ha med mig och planerat inför det mesta. Jag har bara ett problem, kanske egentligen det största. Hur skall jag kunna hitta till vilket tåg jag skall åka med? Hur skall jag hitta min plats, var skall jag ha mina saker? Är det någon som vet detta? Jag får lita på att någon snäll människa hjälper mig eller att en av konduktörerna snällt kan visa var jag skall vara någonstans. Jag känner mig ungefär som en pingvin i Sahaara.

Visst var det underbart att vara liten. Visst var allt mycket enklare. Det var som det var, ingen idé att ifrågasätta (Läs: även om en tjurskalling som mig gjorde det konstant). Jag saknar tryggheten av att vara lite. Att inte veta om allting, bara de människor som jag kände eller bodde nära. Göteborg, Sverige var mitt allt. Inget elende fanns, ingen fattigdom, ingen död, bara vackra saker. I min egna lille bubbla till värld. Jag slapp som 6-åring börja jobba för att tjäna ihop tillräkligt mycket till mat. Jag slapp bli prostituerad när jag växte upp. Jag slapp bli så mycket, och nu är jag någonting helt annat. En varelse som världen och emd människorna runt omrking mig har hjälpt mig att skapa. Jag har blivit jag. Lättare än så går inte att förklara. Men ibland vill jag tillbaka, tillbaka till det där enkla livet då min värld totalt raserades av att min docka blev nedkastad i toaletten eller att en mås kom och tog det vackra fejk-diamant-halsbandet och jag saknar den tryggheten jag hade då. Mycket var bättre förr än vad det är nu och jag är glad att jag har vuxit upp under Disney, Andersén och Lindgren. De har format mig, mer än jag anar. Det är också någonting jag vill kunna ge mina barn någon gång.

För idag är ingen vanlig dag, idag är ingen vanlig dag. För idag är Linnéas födelsedag, Hurra, Hurra Hurra!

Grattis vännen och jag hoppas att du får en underbart rolig och fantastisk dag!