Mytomani (myt + mani) innebär att en person, en mytoman, ljuger mer eller mindre tvångsmässigt, det vill säga utan att det finns någon tydlig orsak till lögnen. Mytomani är i sig självt ingen psykiatrisk diagnos. Ibland kan den härledas till narcissism, paranoia eller schizofreni, ibland till olika tvångssyndrom. En mytoman känner ingen skuld när han eller hon ljuger, det blir en "sport" att testa om omgivningen tror på ens lögner, även om de egentligen är betydelselösa. Många mytomaner skapar en myt om sig själva varifrån de kommer, hur deras uppväxt har varit, hur mycket pengar de har, vad de jobbar med osv. Orsakerna kan vara flera, dels att verka mer intressant, dels att väcka omgivningens medlidande etc. Vissa mytomaner tror själva på sina lögner, andra gör det inte.

Vad som händer när man avslöjar en mytoman är olika beroende på personlighet och bakomliggande orsaker till beteendet. Man bör dock vara försiktig, avslöjandet kan ibland utlösa våldsutbrott, ibland självdestruktiva eller depressiva beteenden. (Läs: Kopierat från Wikipedia).

För många är dessa ord och förklaringar bara just ord. För mig är det annorlunda. I en veckas tid har jag arbetat tillsammans med en mytoman. Det är otroligt, otroligt jobbigt! Det är lögn om det ena till det andra. Man har flera födelsedagar, byter namn, har pojkvän sedan tre år och bor tillsammans med honom. Det är att mobilen är avstängd, att man är okantaktbar, om antalet arbetstimmar, om vad man skall köpa och en massa andra saker. Det tar kål på en! Jag jobbade även med denna tjej förra året men då kunde ju ingen av oss lista ut att hon var det. Men i år har det blivit andra bullar. Först anade vi något när hon hade födelsedag i söndags (Läs: Dvs. igår 5/7-09) problemet med detta var bara att hon även hade födelsedag förra året på söndagen (Läs: 6/7-09). Någon som anar onåd? Det gjorde i alla fall vi! Vi spanade vidare och det visade sig att hon egentligen fyller år i augusti.. I AUGUSTI!!! Detta med pojkvänen är inte heller sant (Läs: Tror vi men vi har relativt säkra källor på att även detta är påhittat). Jag pratade nämligen med en kille som vet vem både tjejen och killen är. Senast min kompis pratade med denna påstådda pojkvän var han singel. Detta var för nån månad sedan. Mer onåd? Ja, det anade vi också. Sedan kommer det en massa skit, mer och mer, mer och mer. Lögnerna haglar efter varandra och till slut pallade ingen av det längre.

Visst jag förstår att det är en sjukdom. Att personen i fråga måste ha någonting som gör att man hela tiden vill ljuga. För vem vill egentligen annars gå omkring och ljuga? Inte jag i alla fall. Accepterar och respekterar inte en person den jag är, tja, då får den ta och skylla sig själv. Många människor gillar och älskar den jag är, så varför ändra på sig? Man kan inte göra alla till lags, världen fungerar inte så. Därför kan jag heller inte acceptera en människa som står och ljuger rakt upp i ansiktet på mig. Tyvärr, men en sådan person är jag verkligen inte.

Åter igen gryr dagen, vid din bleka skuldra, inte riktigt kanske men en ny dag är det. En ny dag av nya möjligheter, nya äventyr och nya människor. Idag är första dagen av totalt fem dagar. Fem dagar med Handboll, handboll och handboll. Idag börjar Partille Cup. Jag skall jobba, ha skit skoj, träffa nya människor och ha allmänt roligt. Jag har lärt mig ett och annat från förra året. Det ena är: Glöm för fan inte solskydsfaktor!

Visst var det nyss Jul?!
Eller är det bara jag som tycker tiden bara flyger iväg?
Det kändes som om det inte alls var länge sedan som jag började 3:an, inte alls länge sedan som jag letade efter mina vinterkängor, eller när jag skulle söka sommarjobb första gången. Det sistanämnda är nu ett år sedan. ETT ÅR! Hjälp vad tiden gått snabbt, den bara flyger iväg. Snart sitter jag där, 80 år gammal på min veranda i en fin hamock jag har införskaffat mig. Tänker tillbaka på livet, mina minnen, mina barn och allt jag fick men också det jag aldrig fick. Jag läser en bok, dricker te och bara är. Bara finns, bara andas, bara lever. Jag bara är helt enkelt. Tittar ut över det böljande landskapet och hör mina barnbarn leka i trädgården samtidigt som jag har en kaka bakad i ugnen och dess doft lämnar lite över till fantasin. Kanske kommer min dröm gå i uppfyllelse, eller inte. Så mycket som sker runt omkring oss nu, förändringar, både bra och dåliga, nya människor, nya möjligheter och nya mål. Vem vet var jag är om 60 år. Det är en lång bit kvar, för lång för att
 
Snart lär jag sitta där på min gamla hamock och se ut över något landskap och tänka tillbaka på alla mina goda dagar, alla mina minnen, 80 år gammal (Läs: Det är åtminstone så jag tänker mig det).

Iaf. nu är det ett halvår kvar till Jul. I den här farten lär det ju bli jul nästan redan i morgon. Så, god jul allesammans.
 

Solen strålar som vanligt utanför fönstret. Jag är nyduschad är fräsch skall snart ta och göra i ordning en frukost. Får se vad jag kan hitta där uppe i köket. Förhoppningsvis någonting gott. Vid 14 tiden skall vi träffas igen för Partille Cup, som för övrigt börjar på onsdag.. Tänkte åka in lite tidigare, ta en milkchake, smoothie eller glass. Kanske rent av blir 2/3. Jag får helt enkelt vänta och se vad jag känner. Nä, nu ropar magen efter någonting och jag vill gå ut i det fina vädret moch fortsätta läsa min bok Sommardöden av Mons Kallentoft.

Sommaren är kort, den nästan regnar bort
Men nu så är den här så ta för dig. Solen skiner idag.
- Thomas Ledin

Steg upp på morgonen innan din dag var riktigt vaken woowow vilken härlig dag,
smög mig på knä till sjön för att få se dig bada naken woowow vilken härlig dag,
lalalalalalala...
Ljudet av Ted Gärdestads stämma ljuder i mina högtalare. Jag sitter nyduschad, hemkommen från jobbet och läser en bok på altanen. Kan livet bli mycket bättre än det? -Ja, efter att vi lägger till nyplockade jordgubbar tillsammans med vaniljfil. Helt underbart! Solen gassar, vinden viner genom trädkronorna, ensam hemma, lugn, lugn och åter lugn. Jag gillar livet ibland, ibland faktiskt  extra mycket. Speciellt sådana här dagar!