Det var ett tag sedan jag skrev ned någonting och ens var inne på bloggen. Om ni undrar varför så är mitt svar: Jag har helt enkelt inte loggat in på min blogg, simple as that. I går var jag med Joanna och Louise och kollade på baksmällan jag tyckte filmen var riktigt bra och rolig. Handlade om en svensexa som gått helt över styr, det skulle faktiskt inte skada att se den ännu en gång men som sagt skall man ju vara miljönär med... I morgon blir det upp tidigt, skall jobba. Är inte helt 100% pigg på det men jag måste fortfarande ha pengarna till USA. Får se om jag hittar på något mer roligt till veckan också. Skall på möte om Partille Cup (Läs: ÄNTLIGEN!), Cupen är om ca 2 veckor och jag skall jobba, Har inte fått någon information över huvud taget. Riktigt kasst verkligen! Men nu igår fick jag ett mail från Rüdger (Läs: Planansvarige/ Min arbetsledare) och det är möte nu på onsdag i Partillebohallen. Jag är så glad att jag fått det jobbet också! Jag och Kamilla på LeadersParty, wach out!! Haha, skall bli riktigt, riktigt roligt verkligen! Michaela kommer hem från sin Stockholms-tripp, Linnéa är hemma, Joanna är i Halmstad, Louise gör ingenting, Martina är som vanligt upptagen med Niclas och Kristina vet jag inte. Men någon skall väl ha tid för mig en smula också hoppas jag. Jag saknar dem så! Nä, nu hörde jag att min mobil fick ännu ett sms, (Läs: i fredags skickade jag sms för 34,78 öre). Och jag skall lägga mig, skall läsa Flickan som lekte med elden av Stig Larsson, (Läs: Andra delen av Män som hatar kvinnor).
Godnatt

Två killar hade varit på en fest och fått lite för mycket i sig. När de lämnade festen tog de bilen, då de visste att det var mörkt och inga bilar brukade köra i dessa kvarter. När de närmade sig en rondell fick den ene en ide.
- Har du testat att backa i en rondell?
- Nää. Aldrig.. men vågar vi det?
- Självklart. Det finns ju inte en bil inom synhåll.
De hann backa genom halva rondellen när en bil dök upp och brakade rätt in i bakänden på deras bil. Föraren klev ur bilen, ringde ett nummer från sin mobil medan killarna satt i sin bil och vågade inte göra någonting. Polisen anlände till platsen och började förhöra föraren som killarna såg genom backspegeln blev mer och mer arg. Snart kom en polis fram till dem och knackade på rutan, varav den ene av killarna vevade ner.
- Är ni oskadda? frågade polisen.
- Jaa.. det är vi. svarade killarna i korus.
- Ja. Då kan ni köra vidare. Vi ska ta in herrn här för drogkontroll. Han påstår att ni backat in i hans bil i rondellen! Haha, så dumt!

3 159 kr. Det är så mycket pengar jag har återfått i skatt. Jag blir verkligen så glad och dessa pengar skall sparas till USA resan eftersom den kommer kosta en del. Är inte det en fröjd när man får tillbaka saker. Även om nu många anser att jag inte får tjänar någonting på det eftersom jag har betalat in för mycket de andra månaderna, men enligt mig så är det pengar jag tjänar. Jag är en slösare. Det kan erkänner jag, jag känner till mina brister. En kaffe där, en kaffe till där, en glass, en tidning, en baguette, en sallad, en till kaffe, en fika, en sallad och ännu en kaffe. Små utgifter som växer sig till stora virusar på mitt bankkonto. Men jag slösar också bara det jag kan. Jag köper inte för mer pengar än jag har, jag köper aldrig på kredit och jag har börjat tänka mycket mer på ekonomin nu i dessa dagar (Läs: Inte pga av finanskrisen utan pga Au pair-året). Jag spenderar helt enkelt snabbt de pengar jag har på mitt kort. Därför är jag smart nog att ha två bankkonton. Jag får in de mesta pengar på ett konto och betalar med kort på ett annat. På så vis kan jag inte spendera alla pengar på en gång. (Läs: Jag sa ju att jag kände till mina brister).

Så nu ligger dessa pengar väl bevarade på det ena kontot, Shoppengarna på ett annat konto och här hemma har jag en 1000-lapp liggandes någonstans. Jag har inte alla pengar ännu till USA, det räcker inte ens till försäkringen än så länge, men snart så. Men snart skall det vara fixat också. Sedan är det bara att få en tid bokad på ambasaden, köpa en resa ner till Stockholm och vänta på att lönechecken kommer så jag kan betala försäkringen och flygbiljetten också. Det löser sig, Jag lever efter Timbuktus råd. Och än så länge kan jag inte klaga på någonting, för det löser sig ju...

Funderar på om jag skall ta en veckas semester i år i alla fall för att hälsa på alla mina nära och kära uppe i Norr. Jag har inte satt upp något jobb v. 29 och jag funderar på om jag skall fortsätta ha det så. Skall prata med mamma och pappa och se ifall de kan finansiera en resa upp dit i sånna fall. Tänkte ta tåget och det blir ju rätt billigt. Så då slipper de ju betala mat och boende för mig om jag inte åker med dem upp, fast jag är inte säker på vilken vecka det var som mamma och pappa var lediga under. Ifall det är innan från v.28-v31 (vilket jag tror att det är) skulle det fungera fin fint, men om du börjar sin semester v. 29 kommer jag inte kunna vara däruppe speciellt länge heller. En vecka är en vecka mindre jobb, en veckas semester, en vecka av vanliga normer. Allt kommer blir annorlunda nu och jag vet inte riktigt om jag är mogen. Fast jag måste vara mogen, tiden passerar och väntar inte på att jag skall vara redo. Jag måste vara redo varesig jag vill det eller ej. Ibland kan det vara så otrolgigt frustrerande verkligen! Men det är bara bita ihop, kämpa in i det sista och ta vara på guldkanterna i tillvaron. För tro't eller ej, Livet är en gåva.

Så precis när jobbet kallar och jag måste gå till bussen (Läs: relativt snart) börjar det regna. Typiskt! Varför skall det börja regna nu? Varför kunde det inte gjort det tidigare idag? Jaja, får ta på mig regnkappan, någonting på huvudet och bege mig iväg iaf. För jobba, det måste jag. Inget jobb = inga pengar = ingen resa. Tyvärr, tyvärr, tyvärr. Men visst hade det varit rätt gött att bara stanna hemma och pengarna ändå rullade in på kontot. Hade varit en shysst deal egetnligen men icke sa nicke. Så är det inte. Och trots dåligt väder så får jag ta mig på ordentliga kläder.

Så var det åter igen Sveriges Nationaldag. Egentligen är det lite tråkigt hur lite vi firar den. Några spelningar lite olika dagscheman på olika platser. TV:n som är specialiserad på temat Sverige men inte så mycket mer. Många vet inte ens varför vi firar den. Jag var en av dem tills det stod igår i tidningen varför.

"Den 6 juni har kallats Gustav Vasas dag, svenska flaggans dag och nu mera Sveriges Nationaldag. Någon gång under 1800-talet togs 6 juni fram som minnesdag. Den 6 juni 1523 var den dagen då Gustav Vasa utsågs till Sveriges konung. Det blev ett slut på Kalmarunionen och Sverige blev på nytt en självständig stat." [taget ur wikipedia.se]

Vi vet alla att Sveriges nationaldag inte alls har lika stor betydelse för oss Svenskar som för Normännan och Norges nationaldag. Men visst borde man fira att man blivit fri från Sveriges tyrann. (Läs: Egentligen var det ju en rejäl nit vi i Sverige gjorde som släppte lös Norge, tänk bara på all Olja och vad rika vi vore nu, tja, man kan ju inte ha allt).Den danska nationaldagen är också lika löst kopplad till historien som för oss. Att utnämna den 6 juni till nationaldag var enligt många källor i regering och riksdag ett försök att stärka dagens ställning. Vissa menar dock att midsommarafton borde vara den dag som räknas som Sveriges nationaldag genom den djupa folkliga tradition som firandet denna dag haft i århundraden.

Men vem vet egentligen hur det kommer bli. Nu får vi åtminstone två stycken helger att fira istället för en. Det tycker jag är väldigt positivt för nu blir det mer ob *2 än bara en helg om det vre på andra viset. Ja, ni har nog gissat det. Jag skall jobba idag, och i morgon, och på måndag. Faktiskt skall jag jobba hela midsommarhelgen också. Hm, inte så skoj men som sagt bankkontot blir fetare, och det behöver jag ju nu när jag skall till USA senare i Sommar.

Jag medger att jag har en svaghet och är beroende av Kaffe. Inte bara Kaffe utan Kaffe Latte. Inte heller vilken Latte som helst utan det skall vara en Latte från EsspressoHouse och de är ju så billiga, Not*. Bara en Latte och plånboken minskas med 28kr. Tänk er detta gånger 4-5 gånger i veckan. Inte konstigt att mina pengar försvinner. Jag vill sluta men samtidigt vill jag känna den lena lite kaffesmaksatte drycken mot min tunga och ned i min gom. Jag inser att det gått över styr. Jag skall sliuta. Om jag inte gör det kommer jag gå i självförverkligad konkurs! Men jag skall klara det. Hur svårt kan det egentligen vara? Jag klarade det i Vintras utan en massa Lattar och jag skall definitivt klara av det nu också! Men tänk om man inte skulle klara av det. Tänk om man var tvungen att leva resten av livet med sitt begär. Sitt begär på mer mat, mer godis, mer läsk saker som i sin tur leder til farligare saker. Diabetes, Övervikt, fetma. Vi blir allt fetare, vi får mer sjukdomar. Detta är naturens sätt att säga att det är fel, vi skall inte äta det vi gör. Ändå gör vi det. Vi inser inte faran med det vi gör tills det blir för sent. Vi får Canser, kalkförläggningar, dåliga blodvärden och en massa annat. Dessa problem ökar och det är bara vårt levnaddssätt som gemensamt följer den kurvan.

Jag satt på spårvagnen på väg från Oscars studentbjudning in till stan för att träffa Joanna. Mitt på korsvägen får jag syn på en gravid kvinna, kanske i 5-6 månaden, med en ciggarett i handen. Full fart med att röka in och ut. Jag tycker inte synd om henne faktiskt, eller lite kanske. Men mest för barnet. Utan att han/hon har valt det kan allt påverkas hos denna nya individ. Visserligen kanske mamman inte kunde sluta men gärna ville. På så sätt tycker jag synd om henne men inte tillräkligt synd och man har alltid ett eget val. Tro det eller ej. Det finns alltid två vägar. Även om det kanske inte alltid verkar så. Jag menar har de tinte gått över styr när de val de beroenden man har påverkar och skadar andra. Jag vet inte hur jag skulle klarat av att få veta att mitt barn har ett handikapp pga saker jag gjorde medan jag var gravid. Hur skulle jag kunna leva ett skuldfritt liv när jag har mitt barn trappandes efter mig. Jag tror inte jag skulle göra det. Skulden skulle vara där varje gång jag hjälpte honom, varje gång jag badade honom, varje gång jag såg på honom, Jag ville inte leva mitt liv så. Jag vill leva hälsosamt. Jag vill vara fri från farliga begär.

Idag gick jag upp redan klockan 07:33 för att jag skulle hinna göra iordning mig och ta bussen till tandläkaren som gick 08:21. Jag kom in i tid, fick som vanligt sitta och vänta i väntsalen för att tandläkaren till slut skulle komma och ropa upp mitt namn så jag kunde göra det jag kom dit för att göra. Till slut, 5 minuter sagt tid kom Margareta och ja gkunde komma in. Jag förstår inte varför tandläkarna alltid skall komma 5 minuter för sent. Galet egentligen, lägger de in någon sorts paus mellan pationeterna för att de skall kunna ta en snabbkaffe eller vad gör dem? Sitter dem på rummen och väntar, rickar in exakt 5 minuter efter satt tid med ett tidtagarur. Det hade ju varit något. I alla fall dyker de där 5 minutrarna upp väldigt, väldigt ofta när man besöker dem. Jag fick bort min räls i underkäken (Läs: Nu slipper jag åka på räls, nu går jag vanligt på banan) och sedan satte de fast en annan grej bakom tänderna som skall sitta minst 10 år (Läs: 10 år!!!) för att tänderna inte skall leta sig tillbaka till deras ursprungliga läge. Jag fick polerat tänderna, slipat tänderna. Jag fick ta röntgenbilder och jag fick göra avtryck som före och efter modeller på mina tänder. Jag gillar resultatet skarpt!

Eftersom jag skall åka till USA sedan i September med och försökringen inte täcker vanliga hål i tänderna tänkte jag lägga in ett besök i juli, det är relativt sent och jag hinner boka ny tid om jag skulle ha hål eller liknande. Pratade med Margareta också och hon höll med om att jag borde ta ett nytt besök. Jag åkte hem en snabbis för att hämta min kalender som jag glömt, måste ju ha den för att se när jag skall jobba och när jag inte skall göra det. Men när jag kom tillbaka 10:13 hade de stängt tandläkaren pga. utbildning. Ingen som kunde sagt något. Så där fick jag gå ut tillbaka genom svängdörrarna med svansen hängande mellan benen.

Hej alla glada. Idag skall jag tillsammans med Joanna gå på Änglar och demoner. Filmen börjar redan 17:50 eftersom det var under den spelningen som vi kunde få tag på bäst sittplatser. Om ni någon gång skall gå på io i Göteborg gå på Bergakungen! Störta salar, bästa fotöljerna skönaste utrymmet. Det är bara bäst! Man kan sträcka ut benen och man kan gå förbi sittande personer utan att du tvingas ställa sig upp. Nä, nu måste jag ta och packa ihop mina saker och bege mig ner till bussen.

Jag tycker i vanliga fall inte speciellt mycket om Miley Cyrus men efter att jag fick höra talas om en låt av henne av min kära syssling Lina är jag fast. I låten inte Miley. Låten påminner mig så mycket om det jag gått igenom, det som ligger bakom mig. Att gå vidare, att klara av vissa situationer. Jag vet nu att jag kan klara av de mest svåra situationer, de mest jobbiga och de mest deprimerande. Jag vet hur det är att vara på botten men också vägen ur det. Jag vet att jag i framtiden kommer stöta på många svåra situationer, både jobbiga, deprimerande och svåra. Men samtidigt vet jag att det finns ett slut, jag vet att efter regn kommer solsken, jag skall minnas de goda och dåliga tiderna för båda gör mig starkare. Jag är glad att jag har saker och ting bakom mig, för jag har nu styrkan att ta mig ur det mesta, ingen kan trycka ned mig lika mycket längre och jag kan säga att jag är lika mycket värd som alla andra. Jag vet att jag är älskad av mina vänner, de ringer mig och jag ringer dem. Innan hade jag vänner jag ringde men som aldrig ringde mig. Jag är någon, jag är en människa, jag är Cecilia.


Miley Cyrus - The Climb

Det är så jag känner det. Allt står stilla. Jag är ensam hemma. Alla andra är borta. Några på skolan och andra på jobbet. Jag skall snart sticka iväg till stan till skolan för att hämta ut mina 100 kr. och sedan skall jag även kolla på en klänning till studentfesten på Gina Tricot, finns det ingen där blir det att kolla på Cubus eller Sisters. Någonstans skall jag i alla fall få tag på en klänning. Just det. Även en BH.

Solen skiner, det är asvarmt. Det är dagen innan Studenten och jag njuter.
Hej då.

Idag blev det mycket firande. Föst hemma för mamma med lite fika och sedan hem till farmor och äta mat och fika där också. Vi kom först så efter nästan 45 minuter kom både Niclas, Camilla, Liam och Joal samt Thomas, Marianne, Johanna och Marcus. Jag måste säga att jag har några av de sötaste kusinerna som finns! Liam är 2 1/2 och Joel är 2 månader men gud vad stor han var! Liam pratar och ibland så fort att man inte förstår vad han säger. Ett ord som han är väldigt bra på att säga är; Boom, NEJ!, Titta, AJ!, och mamma. Han säger även Joel fast på hans egna sätt så det blir lite mer Jojel. Men verkligen hur gulligt som helst. Han gick även fram till Joel när han satt och skrek i sin bilstol och kramade om honom, klappade honom och gav han sin napp som han tappat. Äkta syskonkärlek eller vad?

Idag har det varit full fart kan jag säga!
Började med att klippa gräsmattan. Det kanske inte säger så mycket för er men våran gräsmatta är ung. 1000 m2. Det är en del och tar ca. 2 timmar att klippa. Efter det följde jag med pappa till tippen´/återvinningen för att slänga alltsammans + en massa annat gammalt skräp som låg omkring här hemma. Jag tvättade inte bara en eller två tvättar utan hela tre stycken! Jag damsög källaren och jag städade wille's crib (kaninhuset). Jag är trött, jag är sliten och jag är nytvättad. Nytt bäddsett i sängen och jag är nästan redo att krypa till kojs. Men innan dess har jag lovat min kära bror att spela lite rockband med honom. Vårt band äger fett!

Den är gripande och skrämmande. Den handlar om hur en pojke blir psykiskt och fysiskt misshandlad av den person som skall betyda mest för en. Ens pappa. Den handlar om incest och om hur en pojkes liv och värld fylls av både skam och förtvivlad. Den handlar om förträngning men också om kampen tillbaka till att en dom blir fälld. Det är Duncan Fairhurst egen livsberättelse som präglas av förrvirring och misshandel. Kanske den misshandel som skadar mest, inte den fysiska utan den psykiska. Redan som 4-åring blir Fairhurst introduserad av sin pappa till sexuella tjänster. Han får lära sig att när man värkligen älskar någon gör man så här, alla gör det -man pratar bara inte om det. Han blir lärd hur han på bästa sätt skall runka och suga av sin fader samtidigt som han får gåvor för att hålla tyst om deras relation.Han växer upp med en annan syn på sex, en annan syn på kvinnor och män. Han känner sig annorlunda men vet inte på vilket sätt.

Detta är en berättelse som många skulle vända ryggen mot eftersom det blir för mycket av det onda. Duncan Fairhust kan inte vända ryggen mot problemen. Det är hans berättelse, hans historia, hans liv. Han blir förföljd av sin pappa vart han än vänder, inte fysiskt utan psykiskt. "Min far har stulit första halvan av mitt liv. Med den andra halvan tillhör mig."

Det är en skamlös berättelse.- Läs den!

Igår som ni alla vet firade jag min bal ute på marstrands societetshus. Det var otroligt roligt verkligen! Dagen började med pappa i ilfart till hans jobb. Där skrev jag ut 10 kopior på vår årsredovisning. Efter det åkte jag till EsspressuHouse och köpte mig en lätt frukost, dvs. Kaffe Latte och en skinksmörgås. Jag åkte till skolan gjorde klart tyska 3 nationella därefter gjorde jag klart 3 bilder på bilden och därefter hämtade pappa upp mig och skjussade mig till Joanna. Gabriella var redan där och vi började ta fram en massa hårsaker, kläder, smink och allt annat som vi skulle ha.

Vid 13:30 kom både Isabel och Louise så vi kunde äntligen börja med frisyrerna. Eftersom det var Louise och Isabel som skulle göra dem. Plattång, locktång, mousse, hårspräg och kammar. Vardagsrumet var överfyllt med diverse prytlar och pinaler. Joannas och Gabriellas hår blev gjorde först så jag gjorde iordninge en sallad till pajen som Joanna hade bakat tidigare under dagen. Efter det sminkade jag mig och därefter fick även ajg mitt hår gjort. Vi hade planerat att åka från huset till operan vid 17:00. Då skulle vi vara där 17:15, 45 minuter till fotografering, mingling och lite annat som vi hade som utfyllnad. Klockan passerade 17:40 innan vi åkte iväg med bilen till operan där alla skulle samlas innan. Men vi han, till och med, med några fotografiers marginal. Därefter bar det iväg till Marstrand. 40 minuter med buss, sedan en färja över och därefter gång i ca 5-7 minuter, tur att mina skor var made for walkning, kan jag säga!! Hade vanliga enkla vita pums och gud vad jag inte ångrar det bestulet. Ni som planerat högklck, var varsam, ni skall dansa i ca 5 timmar!! Det tål inte fötter...

När vi kom fick vi först en välkomstdrink med vitt vin och persikosaft, jättegod! Därefter skulle man gå omkring och mingla, vi var utanför och tog lite vackra kort ute vid havet. Därefter serverades första måltiden. Apptitretaren var skagenröa placerat på spröda salladsblad (Läs: som menyn sade oss), eller någonting liknande serverat med päron cider. Därefter blev det fläskfilé med gröna salladsstänger (Läs: jag vet inte vad det heter) och potatisgratäng, serverat med vitt eller rött vin. Joanna mådde illa och Malin dricker inte vin så jag och Isabel fick till ett glas av både delarna, plus påfyllning. Inte många osm lyckades med den konsten men det gjorde vi. Haha. Till efterrätt blev det sedan kladdkaka med grädde och bär + lite mer vin. Självklart fanns det vatten tillgängligt hela tiden. Varannan vatten är mitt motto, även om det brukar bli var tredje. Vid 21:45 ungefär var måltiden intagen och vinervalsen satte igång. Jag kan inte dansen och inte många andre heller så vi stod bredvid och tittade på. En sång senare sätts ny dansmusik/partymusik på och festen kunde äntligen börja!

Var hemma vid 04:00 och lade mig till sängs vid 04:30.
Så var det äventyret också över...

Jag sitter här sliten med ont i fötterna. Har shoppat det näst sista till balen i morgon. Skall köpa två saker till sedan är jag äntligen klar!! Måste snart gå och lägga mig men innan dess skall jag packa ner alla kläder, skor, hårprodukter, smycken, smink och skit som jag skall ha med mig i morgon till Joanna. Jag, Gabriella och Isabel skall nämligen till henne för att göra oss i ordning. Louise kommer också komma för att hjälpa till så att vi blir extra fina! Nä, nu är det dags att knalla mig i säng. Skall man upp klockan 06:00 i morgon för att åka med sin far till jobbet och skriva ut arbeten. Tja, då ska man det.
Godnatt.

För två månader sedan kunde jag inte sluta tänka på balen men igår och förut idag kände jag bara ångest och depression så fort jag kom att tänka på den. Den senaste timmen har jag dock kollat in bilder från många av mina kompisars baler och jag kan inte vänta mycket längre än på att prova allting jag har köpt och springa iväg till Operan för att sedan ta bussen till Marstrand där vi skall ha vår bal. Jag är överlycklig, har även kollar upp lite fotografier på frisyrer som jag skall ha. Är glad för att min balklänning är mycket mer balklänning än flera andra personers klänningar som jag har sett. Och det slog mig nu, hur jävla många bal och studentklänningar som köps under åren. Nu är det 90-talisterna som tar över äran., Mer om detta kommer senare.
Godnatt.

Äntligen har jag sett honom. Göteborgs kanske mest kändaste artist och sångare. Kom igen Lena jag tror du vet vem jag menar. Håkan Hellström. Hela mitt liv har jag bott i Göteborg, levt i Göteborg och ändå har jag aldrig gått på Håkan Hellström - Inte förrän nu. Där sitter han, på ett café mitt i stan och solskenet med en kompis och dricker en kaffe. Jag sitter på spårvagnen och ser honom, jag känner igen honom vagt, men vem är han. När vi åkt ytterligare 5 meter bort slår det mig. Det är ju han! Efter det åkte jag till Klippan och hade bolagsstämman med företaget. Simpelt, enkelt, snabbt. (Läs: Låter inte det ungefär som fast-food?).

Så var jag hemma efter en väldigt välbehövd helgledighet och minisemester. Jag, Louise, Isabel, Gabriella, Joanna och Bea åkte till Lyskekil och bodde i en mysig liten stuga tillsammans ungeför 200 meter från havet. Otroligt mysigt och vem kunde ha bett om bättre väder än vad det var i lördags? Jag tror vi alla brända oss någonstans och har nu en lätt rödnyans i huden. Jag vet, jag kommer aldrig att bli brun och får ändast lite färg, men jag har börjat gilla läget och accepterat att det är så det är och kommer att vara. Varför bli röd som en kräfta och riskera att få hudcancer. Nä då slipper jag hellre att vara brun än att gå igenom den proceduren.

Vi åkte relativt tidigt under torsdag förmiddag och klockan 13:00 var alla inbäddade och utpackade i stugan. Jag och Isabel tog över den helgade och mycket prisade dubbelsängen medan de andra fick dela på bäddsoffan och Joanna sov på sin luftmadrass. Vi tappade helt tidperspektivet och levde bara för stunden. Jag tror aldrig det är så skönt som när man bara kan stänga ute allt annat och bara vara, bara ta det lugnt, vara okontaktbar och inte känna någon press eller stress. Vi gick promenader längs havet och sedan även in mot land, underbart! Vi spelade Kubb, Crocket, Badminton, Tennis-strand-spel och spelade fyra-i-shot. Vissa mer lättpåverkade än andra, jag och Louise klarade oss bäst.

Trots att man på landet kan se de mest skumma klädkombinationer, (Läs: som t.ex. bikini och stövlar) måste jag och Louise tagit priset när vi stod och grillade under fredagskvällen. Tänk er två tjejer, dena ena med en cigarett i ena handen och i den andra en cider. Den andra (Läs: Dvs, mig) har håret fullt av spolar, solglasögon och regnjacka + ett paraply i ena handen. Ur grillen kommer jättelågor. Lägg till att vi står ihoppressade under detta mini paraply och regnet öser ner, och då menar jag verkligen öser ner.
Det är en otrolig syn, Tro mig!